Aftonbladet – 19 oktober 1854, sida 3

huru man kommer till dessa enkla språkljud, eller med andra ord att det först lär sig upplösa talet i dess beståndsdelar, innan det fär göra bekantskap med de mot de enkla språkljuden svarande tecknen. Men ej nog härmed; man lär barnet att utsäga, icke det mot hvarje bokstafstecken svarande ljud, utan bokstafvens namn, hvarigenom den derpå följande stafningen blir för barnen en siändig stötesten för deras oförvillade, om ock ännu outbildade förstånd, tills de slutligen, såsom hr 8. så träffande yttrar, af de idkeliga rättelserna för sina försök att begagna sig af sitt sunda förnuft slutligen afstå derifrån,. När dertill vidare lägges, att dessa stafningsöfningar fortfara (såsom ofvan anförda utdrag ur en bekant barnalärares skrift visar) hela års tid, hvarunder de dag ut och dag in måste pladdra fram oändliga ramsor af stafvelser och ord, i hvilka ingen den minsta skymt af tanke finnes; vidare att den derpå följande innanläsningen vanligtvis sker i böcker som genom sitt svårfattliga innehåll äro alldeles olämpliga för barn; vidare att samma bakvända och all förståndsutveckling återhållande lärosätt ytterligare fortsättes vid deras undervisning i skolorna — när man betänker hela detta verkligen upprörande förbållande, söga vi, må man icke då undra öfver att, trots så systematiska bemödanden att afvänja barnen från allt bruk af sitt förstånd, det ändå stannar qvar en smula deraf? Det må visserligen erkännas, att på de sista tiderna åtskilligt blifvit hos oss gjordt för att gifva undervisningsväsendet en mera mnaturlig och förnuftig riktning; men ojemförligt mycket mera återstår att göra. Särskilt bedrifs den gren af undervisningen, hvarom förevarande skrift af hr S. handlar, på det mest bristfälliga sätt, och här framför allt är en snar förbättring af nöden. Vi böra hoppas att så också sker, och vi äro öfvertygade att den af oss hör anmälda skrift skal! kraftigt bidraga dertill. Svenska undervisningsväsendet står redan i stor förbindelse hos hr rektor S. för de vigtiga bidrag han lemnat till dess lyftande; han har med den nu anmälda skriften gjort sig ytterligare förtjent af alla för det uppväxande slägtets bästa intresserades varma tacksamhet och erkänsla. Vår anmälan har vuxit ut till en längd, som måhända torde nog mycket tagit vära läsares tålamod i anspråk; men så väl ämnets egen vigt, som det högst utmärkta sätt hvarpå det i den anmälda skriften är behandladt, hafva gjort det för oss till en pligt att deråt egna en tillbörlig uppmärksamhet. Vi hafva med dessa rader åsyftat att vända allmänhetens eftertanke åt detta alltför mycket förbisedda håll, och att fästa dess uppmärksamhet på en skrift, som genom det ämne den afhandlar, den på samma gång klara och innehållsrika stil hvarmed den är skrifven, de rika väckelser till vidare eftertanke som: den lemnar, förtjenar mer än de flesta på sednare tider utkomna skrifter att blifva allnänt läst och behjertad.