len nästan öfverallt tagit språklärarens tid och krafer mera i anspråk, än som förut varit förhållandet. Ivarföre skall då icke en dylik liöneförhöjning tillalla en hvar lika qvaliiicerad lärare, hvars föreläsningsskyldighet genom den nya regimen blifvit ökad med en tredjedel eller en fjerdedei? Hade den principen följts, så hade den misstanka, som nu kan hs: vissa skäl för sig, att Upsala stifts läroverk nemligen äro de, som framför andra gynnas med större anslag än de öfriga i riket, förlorat åtminstone ett stöd. — Sv. Tidn, har i dag en mycket lång insänd artikel för att bevisa sannolikheten deraf, att Sverge under vintern eller nästkommande vår kan komma i nödvändighet att med vapen upprätthålla sin neutralitet, antingen mot vestmakterna eller, såsom författaren anser mera troligt, mot Ryssland, och att i sådant fall medel fordras och att detär ständerna som skola bevilja medlen. Uppskjutande till en annan dag att närmare granska den ifrågavarande uppsatsen, inskränka vi 0ss för dagen till den tillrättavisning åt vår värda kollega och dess insändare att Aftonbladet alldeles icke, såsom från motsidan antydes, motsatt sig beviljandet a! medel för krigsberedelser eller krigsrustningar, utan tvärtom tillstyrkt att för detta ändamål stora kreditivet må förhöjas, eller åtminstone Sverges regering öppet för folkets representanter gifva tillkänna att medel äskas för krigsbehof,. Men så länge en sådan öppen förklaring saknas och något annat ändamål icke uppgifves, än hvad som skett i de Rikets Ständers meddelta statsråds handlingar, eller för truppers sammandragning m. m. d., som lika litet nästa sommar som den förflutna förutsätter att neutraliteten skall hotas, än mindre att Sverge skall med vapenmakt anfallas, så länge anse vi det icke vara värdigt Sverges representation att anslå medel i blindt förtroende till en minister, som visat sig oförtjent af landets förtroende; ty vi antaga aldrig att medlen lemnas till disposition af konungen personligen, utan a! hans konstitutvonella rådgifvare. ——