Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 2

— Uti en af de sednast hitkomna numrorna af den engelska tidskriften The Litterary Ga2ette har den franske historieforskaren och litteratören Geffroy, som nyligen gästade vårt land, blifvit föremål för ett anfall af den bebeskaffenhet, att vi finna oss : af :rättskänsla uppmanade att tillbakavisa detsamma såsom lika orättvist i sak som ovärdigt i sätt. Efter att först hafva förlöjligat franska litteratörer i allmänhet, som med understöd af sin regering resa till främmande länder i litterära uppdrag, söker den engelska tidskriften att framställa hr Geffroy såsom ett slags litterär charlatan, den der skulle hafva erhållit en litterär beskickning till Sverge, utan att ens kunna öfversätta en sida från svenska, danska eller norska, och som nu icke destomindre låter uti parisertidningarne skrytsamt kungöra, att han upptäckt litterära skatter, om hvilkas tillvaro äfven de lärdaste män i norden hittills saknat kännedom, hvilket tidskriften förklarar för NONSense. Vi skulle icke hafva egnat någon vidare uppmärksamhet åt detta smädliga utfall emot en främmande författare, så framt icke den engelska tidskriften härvid hade åberopat bref från Sverge, uti hvilka hr Geffroys forskningar skola omtalas med åtlöje, såsom om de endast varit inskränkta till bläddrande i de vanligaste böcker i våra offentliga biblioteker. Vi våga på det bestämdaste bestrida, att ett sådant bref kunnat härflyta från någon hederlig person, som haft den ringaste kännedom om hr Geffroys här gjorda forskningar, och tillåta oss till och med att betvifla sjelfva tillvaron af några sådana bref från Svergen. Kunniga och aktningsvärda personer, som här varit i närmare beröring med hr Geftroy, som haft tillfälle att taga kännedom af hans sätt att arbeta, och som i alla afseenden äro berättigade att i detta ämne bilda sig ett omdöme, hafva enstämmigt försäkrat, att bland främlingar, som under de sednare åren uppehållit sig hos oss för att forska i våra arkiver, hr Geffroy intager ett lika utmärkt rum genom sina omfattande historiska och lingvistiska insigter, som genom sitt outtröttliga forskningsnit, sin utomordentliga arbetsamhet, och sin flärdfria, i allo aktningsvärda karakter. Hans bekantskap med de skandinaviska språken var vid hans sednaste besök här under sista sommar sådan, att han obehindradt kunde läsa hvilken bok som helst på dessa språk, om han också icke egde den färdighet att muntligen uttrycka sig derpå, som en fransman endast ytterst sällan förvärfvar. Vi upprepa, att vi betvifia sjelfva tillvaron af några sådana bref från Sverge, som den engelska tidskriften omtalar. Åtskilliga anledningar förekomma dessutom uti sjelfva artikeln att anse de föregifna svenska brefven för understuckna. Sålunda talas om kungörandet i parisertidningarne af hr Geffroys forskningsresultater. Hade brefven varit från Sverge, så hade väl brefskrifvaren i första rummet talat om kungörandet i de svenska tidningarne, hvilket föregick det i de franska. Sålunda förekommer en för hr Geffroy nedsättande jemförelse med Alexander Dumas föregifna forskningar vid Medelhafvet, en tanke som möjligen kunnat uppspringa i en parisares, men svårligen i en svensks hjerna. Slutligen omtalar den engelska tidskriften såsom en kuriositet, att en annan fransman som för tu eller tre år sedan haft en litterär beskickning till norden, skrifvit till tidningarne för att förklara, atthr Geffroy helt enkelt endast gjort om ånyo, hvad den andre redan skall hafva gjort förut. Vi hafva icke uti de franska blad som kommit under våra ögon, märkt den reklamation, som här omtalas. Som likväl antalet af frans