Aftonbladet – 17 oktober 1854, sida 3

fog armåen vore tillintetgjord; men det tappra fol ket uthärdar attacken och viker icke; i samma ögon ; blick ankommer äfven ett franskt batteri och tage I de ryska ma a . Här upps 3 i förfärligt bandgem man sköt icke mera; m stack ned hvarandra med bajonetten! Efier en fjer i dedels timmas förlopp var den ryska massan krossad, och de båda engelska linierna, som åter formerade sig och slöto sig tillsammans för att fylla talrika luckor, framrycka på ryssarnes högra flygel. Från detta ögonblick vek allt för oss, och ryssarne började fullt återtåg. Hade vi haft kavalleri, så hade deras armå varit tillintetgjord. Våra artillerister förföljde dem till kl. 6, oupphörligt görande luckor i deras massor, under det general Bosqueti förbigående helsade dem med en lifligt underhållen eld. Times, meddelar en skrifvelse från en engelsk officer, som varit med i slaget vid Alma. Han skildrar bataljfältet der de engelska trupperna fåktade, på följande sätt: Alma är på de flesta ställen så grund, att man kan vada derötver, oaktadt till följe af krökningarne äfven många djupare ställen finnas vid stranden. På flodens högra strand, der tartarbyn Alma ligger och på det ställe der engelsmännen påsserade densamma, höjer sig stranden blott mellan 2 och 8 fot öfver vattenytan. På venstra och sydliga sidan af Alma deremot gär kusten nägra få steg frän flodranden brant uppför och genomskäres af små, af de öfre höjderna beherrskade hälvägar, som under vintertiden fyllas af vatten. På de öfversta, 5 till 700 fotuppstigande höjderna på denna sidan om floden hade ryssarne sin position. På randen af den mellan hälvägarne utskjutande höjden voro förskansningar uppkastade, hvilka voro armerade med 24-pundiga metallkanoner och betäckta af talrika fältpjeser på sidorna. Dessa artilleripjeser beströko hälvsgarne åt alla riktningar, under det att sjelfva höjderna försvarades af en svärm tiraljörer, som skjöto med koniska kulor på 7 till 800 yards afstånd. Hufvudbatteriet bestod af en, två sidor af en triangel bildande jordvall, hvars spets var riktad mot den vid byn Alma öfver floder ledande bron och hvars bäda sidor betsckte de båda sidorna af den nedanför slingrande floden; de der uppställda 32-pundingarne gingo på 1,4t0 till 1,500 yards afständ. Detta hufvudbatteri låg på en höjd af vid pass 600 fot, bakom hvilken ännu en annan höjd af vid pass 50 fot lyfte sig. I hufvudbatteriet voro 13 32-pundingar uppställda, i de öfriga batterierna inalles 25 svära pjeser, och hela antalet af de pi de särskilda höjderna fördelade artlleripjeser uppskattades till 100. Ryska infanteriet bestod af 40 bataljoner af vid pass 1000 man, och talrika hopar af kavalleri, hufvudsakligen ulaner och tungt beväpnade dragoner, som voro uppställda på ryssarnes högra flank, nedkommo under stridens lopp från höjderna, gingo öfver floden och hotade engelska härens venstra flygel, men blefvo emellertid tillbakastade af artilleriet. Angående stridens gäng säger berättaren, att det hade legat i planen att läta ryssarne angripas af fransmännen, understödda af flottan, och så snart man der vunnit en tillfredsställande utgäng, med brittiska hären bestorma ryska härens högra flank och center. Fransmännens anfall begynte omkring kl. half 1 och hade fort gätt ungefär halfannan timma, innan engelsmännen kommo i elden. Lord Raglan hade blott afskickat tiraljörer, som skärmytslade med fienden, och vän tade, den ursprungliga planen likmätigt, oaktadt den fruktansvärda elden från ryssarne, tålmodigt på att fransmännens anfall fullt utvecklade sig. Infanteriet erhöll under denna tid befallning, att lägga sig på marken och blott artilleriet besvarade ryssarnes eld. Slutligen blef väntan för lång för lord Raglan, som hittills hållit sig stilla under den ihärdiga elden; han gaf befallning till angrepp, massorna störtade sig i floden och bestego midt under en skur af kulor de gent emot liggande höjderna, anförda af lord Raglan personligen. Andra divisionen, anförd med stor djerfhet af sir de Lacy Evans, gick till höger öfver floden. Sjunde regementet, som bestod af skarpskyttar från Wales under öfverste Yea förlorade sitt manskap till blott 50 man återstodo. 55:1e, 30:de och 95:te regementena under brigadgeneralen Pennefather, som befann sig i hetaste striden, mäste utstå oupphörligå anfall, men veko ej ett enda steg och understöddes på det kraftigaste af brigadgeneralen Adams med 41:sta, 47:de och 49:de regementena. Sir Georg Brown red i spetsen för den lätta division, öfver hvilken han förde be: fälet. Sjunde regementet måste, sedan det blifvit reduceradt till hälften, vända om för att änyo formera sina kolonner, medan det tjugotredje, som redan hade 8 döda och 4 sårade officerare, ständigt ryckte framåt; sir G. Browns häst träffades och han sjelf föll till jorden, men reste sig genast upp och förde det för ett ögonblick i oordning bragta 23:dje regementet äter framåt. Under tiden framryckte sarderna och högskottarne på venstra flygeln i största ordning fram mot höjderna, men emottogos vid anden af dem af en störtskur kartesceher och bandgevärseld, under det på samma gång en betylande infanterimassa framryckte till batteriernas beäckning. Här stod allt på spel, och blott den i rätn tid på lord Raglans befallning öppnade elden rän två artilleripjeser har man att tacka för den yckliga utgången. Den ryska infanterikolonnen svigtade och vände ryggen till, och de brittiska garlerna och högskottarne stormade sedan skansarne ned bajonetten. Derpå visade sig äfven den andra ch lätta divisionen på höjderna och fullbordade yssarnes nederlag.