Aftonbladet – 17 oktober 1854, sida 3

lit tre sår, hans äfven sårade brorson (major och fem andra officerare. Hela ryska armået stod, sora bekant är, under furst Menschikoff öfverbefäl; bögra flygeln anförde Kirukoff den venstra Gortschakoff, en kusin till öfverbefalhafvaren i Donaufurstendömena. Två generaler togos till fånga, den ofvannännde Goguinoff och general Ttschetschanoff, som befinner sig ombord på Agamemnon,. På sjelfva bataljdagen hade ingen officer sina gradtecken; alla hade vanliga soldatkappoi för att icke blifva mål för de allierades kulor. Goguinoff och hans slägtinge blefvo först efter ankomsten hit igenkända såsom officerare. För öfrigt är äfven furst Menschikoffs sekreterare och kock bland de fångna. Den sårade general Thomas nekar icke den ryska armeen sitt erkännande. Då en granat slog ned midt i en bataljon, löste sig lederna nåzot, men en minut derefter voro de åter slutna. Ett med exempellös tapperhet verkställt angrepp af zuaverna, af franska marininfanteriregementet, af 95 och 23 regementet Wales fusilierer och af högländarne erfordrades för att bryta motståndet. Ryssarne sköto väl och voro till största delen försedda med miniegevär. En öfverste af franska generalstaben, Lagoudie, anställd vid lord Raglans generalstab hade, tillfölje af sin närsynthet, vid återkomsten från en rekognoscering, störtat midt in i ett kossackregemente med röd uniform, hvilket han ansåg för ett engelskt regemente; han blef tagen till fånga, men det tyckades honom att undkomma ryssarne och återkomma till engelska armåen. Engelsmännens förlust skulle icke ha varit så stor, om de, i stället för att med sitt orubbliga lugn med vanlig marschtakt tåga fram i det tätaste kulregnet, gjort som fransmännen, hvilka i språng störtade mot fienden och sålunda icke voro utsatta för fiendens eld under 5 utan blott 2 minuter. Epgelsmännens hållning var beundransvärd, men det ögonblicket kostade dem betydligt: ett regemente (det 23) Wales-fusilierer utgjorde 750 man; blott 275 soldater och 5 officerare förblefvo stridbara; det förlorade sin öfverstelöjtnant, 2 majorer och 4 kaptener. I 95 regementet blefvo 13 officerare, som efter hvarandra förde fanan, dels dödade, dels sårade. Vi meddela följande enskilda skrifvelse till franska krigsministern, hvilken åtföljde marskalk S:t Arnauds utförliga rapport om slaget vid Alma, och hvilken äfven blifvit offentliggjord i Monitören: Högqvarteret vid Alma dea 22 Sept. 1854. Hr minister! Min officiella rapport gifver ers excellens del af detaljerna från den sköna dagen den 20, men jag kan icke läta kuriren afgå utan att yttra nägra ord om våra tappra soldater. Slaget vid Alma har bevisat, att Friedlands och Austerlitz soldater stä alltjemt under vära fanor. Det är samma ifver, samma glänsande tapperhet. Man kan utföra hvad som helst med sådana män då man förstått ingifva dem tiliförsigt. De allierade armeerna hafva eröfrat positioner, som i sanning voro frnktansvärda. Då jag i går för igenom dem, hade jag tiilfalle att öfvertyga mig om all den fördel de erbödo för försvaret, och sannerligen, om fransmän och engelsmän bade innebaft dem, skulle ryssarne aldrig ha kunnat bemäktiga sig dem. För närvarande, då allt är lugnt, och då noggrannare underrättelser komma oss tillhanda genom öfverlöpare och fångar, kunna vi närmare undersöka de sär som tillfogats fienden. Ryssarnes förlust är betydlig: öfverlöparne upp gifva mer än 6000 man. Deras arme är demoraliserad. Om aftonen den 20 hade den delat sig i två hälfter. Furst Menschikoft marscherade med venstra fygeln mot Baktschissarai; högra fygeln drog sig mot Beibeck. Men de voro utan lifsmedel, de uppehöllos af sina sårsde, vägen är betäckt med sådana. Denna vackra framgärg, hr minister, gör heder åt vära va: pen, tillägger ett skönt blad till vår militärhistoria och gifver armeen en moralisk kraft som är lika mycket värd som ytterligare 20,000 man. Ryssarne hafva på slagfältet lemnat nära 10,000 tornistrar och öfver 5000 gevär. Det var ett verkligt nederlag: Furst Menschikoff och hans generaler voro om morgonen den 20 ganska öfvermodiga uti det läger jag nu innehar. Jag förmodar de nu låtit modet sjunka en smula. Den ryska generalen hade till Alma bes ställt lifsmedel för tre veckor; jag föreställer mig att han lätit sändningen vända om på vägen. Ers excellens torde finna att i alla ryska förhållanden ligger mycket bländverk. Om tre dagar skall jag stå utanför Sebastopol, och jag skall då kunna göra ers excellens reda för hvad denna iästning i sjelfva verket gär för. Andan och stämningen inom armben äro beundransvärda. De skepp, som i Varna skola afhemta truppförstärkningar af alla vapen, hafva afgått sedan den 18. De skola stöta till mig vid Belbeck innan månadens slut. Mitt helsotillstånd är alltjemt oförändradt; det häder sig uppe mellan lidanden, kriser och fullgörandet af mina pligter. Allt detta hindrar mig icke att bataljdagar sitta tolf timmar till häst . . . men skola väl icke mina krafter lemna mig i sticket? Farväl ers excellens, jag skall tillskrifva ers excellens dä jag står för Sebastopol. Mottag, hr minister, c. Marskalken af Frankrike, öfverbefälbafvaren för orientaliarmåen, Å,. de S:t Arnaud.r En högre officer af franska marinen -beskrifver engelsmännens sammandrabbning med bufvudstyrkan af ryska armåen, hvilken i marskalkens rapport är mera i förbigående omnämnd, på följande sätt: Klockan half 4 uppstär en stark rörelse på ryssarnes högra flank; engelsmännen komma; de mar;chera lifligt framåt; snart äro de midt emot fienden; men ailtsom de komma närmare, bindra de stora losalsvärigheterna att taga ryssarne i flanken, och de söra derföre en svängning för att komma midt emot lalen och de ryska massorna. De befinna sig på vå parallela linier; ryssarne bestämma sig att an-alla, och plötsligen formera de två kolonner, som utgjorde deras slaglinie på högra flygeln, till sluten massa och störtade i språng mot första engelska libien; denna höll stånd; andra linien skyndade fram för att understödja den; härvid sammandraga de båda; rontlinierna, som utsträcka sig likt långa ormar, sina yttersta ändar; de inneslata de ryska kolonnerna och draga af sin utbredda ställning den stora fördeen att kunna öfverflygla fienden. Om centern af lessa linier genombrytes så vore allt förloradt; enRE ER OR EE —— AAA ÄÄ2— XX! , ; j L j j t E Y ; I I s I S I I 1 1 1 t l sare af många små utslitna läror, de fattigall skolen j alltid hafva i ert grannskap. Odlen i! lerföre hos dem, medan det ännu är tid, alla