Aftonbladet – 17 oktober 1854, sida 2

böckerna, de simpla kopparsticken och sängen såg hon på de två qvinnorna och Stefan. Jag har kommit för att tala med er i anledning af hvad som nyss passerat. Jag skulle önska att få vara er till någon tjenst om ni vill tillåta mig. Är detta er hustru ? Rachael upplyfte sina ögon, som svarade tillräckligt nej och fällde dem igen till marken. Jag påminner mig nu, sade Louise, rodnande öfver sitt misstag, att jag hört berättas om era husliga olyckor, ehuru jag ej då tog närmare reda på förhållandet. Det var ej min afsigt att med min fråga såra någon; och om någon annan af de frågor jag gör, skulle ha samma resultat, så tillräkna det min okunnighet om hur jag bör tilltala er. Liksom Stefan för en liten stund sedan instinktmässigt stält sitt tal till henne, så stälde hon nu sitt till Rachael. Hennes sätt var kort och afhugget, men på samma gång förläget och blygt. pHar han berättat er hvad som förefallit emellan honom och min man? Ni skulle säkert vara den första han omtalade det för.v Jag har hört slutet derpå, unga lady, sade Rachael. Förstod jag honom rätt, att om en fabrikant vägrade honom arbete, alla troligen skulle göra detsamma? Jag tyckte mig höra honom säga Bå. aUisigterna äro mycket små, unga lady, nästav så godt som inga för en man som blir illa känd ibland dem. Hvad menar ni med illa känd ? Känd för att vara en orostiftare. — Sålunda uppoffras han af fördomarne både hos sin egen klass och hos den andra? Äro de begge då så skarpt åtskilda i denna stad att det ej finns någon plats emellan dem för en redlig arbetare? Rachael skakade tyst på hufvudet.