Aftonbladet – 14 oktober 1854, sida 3

före tills vädret blef vackrare; af samma orsak gör jag nu ej hela resan på en enda dag, utan delar den på tvenne dagar och ligger öfver natten i värdshuset nere vid jernvägen, och vänder tillbaka klockan sex i morgon bittida. Men hvad har det att göra med den här goda flickan, säger ni? Jo, jag kommer nu till det. Jag har hört att mr Bounderby blifvit gift. Jag läste det i en tidning, der det tog sig ståtligt ut — ack så ståtligt den gamla råkade härvid ordentligt i entusiasm; och jag ville gerna se hans fru. Jag har ej sett henne ännu. Hon har ej sen middagen varit utom dörren. För attej för hastigt ge upp hoppet, väntade jag ännu några minuter, då jag två eller tre gånger gick tätt förbi den här goda flickan; och som hennes ansigte var så vänligt, tilltalade jag henne, och hon talade till mig igen. Och så kan ni leta er till det öfriga sjelf mycket fortare än jag kan berätta det. Ännu en gång hade Stefan att bekämpa en instinktartad motvilja för den gamla qvinnan, ehuru hennes sätt var så enkelt och öppet som en menniskas sätt gerna kan vara. Med en vänlighet, lika naturlig hos honom som han visste den vara hos Rachael, fortsatte han det ämne som han visste mest intresserade den gamla. Nå, missus,, sade han, njag har sett hans fru, och hon var ung och vacker. Med sköna, mörka tankfulla ögon och ett stilla väsen, Rachael, som jag aldrig sett maken till. Ung och vacker,, utropade den gamla och slog helt förtjust ihop händerna; så frisk som en ros! O hvilken lycklig hustrul Nå ja, missus, jag vill åtminstone tro hon är det, sade Stefan, med en tviflande blick på Rachael. Tro hon är det? Hon måste vara det. Hon är er husbondes frw,, svarade den gamla.