Aftonbladet – 14 oktober 1854, sida 3

skulle trott det möjligt under sådana omstindigheter. Det var ej hennes sak att göra bördan tyngre. Hon svarade med sitt milda, vänliga leende, och de tre fortsatte vägen tillsamma Alderdomen, isynnerhet när den söker var munter och sjelfständig, åtnjuter mycken aktning bland de fattiga. Den gamla qvinnan var så förnöjd, och så höflig, och gjorde så litet aftär af sina krämpor, ehuru de betydligt tilltagit sedan hennes sista samtal med Stefan, att de begge kände sig intresserade för henne. Hon var alltför litig för att tillåta dem gå långsammare för hennes skull, men hon var mycket tacksam för att man tilltalade henne och mycket benägen att sjelf tala; också var hon, när de kommo till sin del af staden, mera liflig och viff än någonsin. Kom med hem till mitt tarfliga bo, missus, sade Stefan, och tag en kopp tå. Rachael skall då också följa med och jag skall sen se till att du kommer riktigt hem till värdshuset. Det dröjer kanske länge, Rachael, innan jag åter får vara tillsammans med dig. De samtyckte, och de tre togo vägen åt buset der han bodde. När de vände om hörnet in på den trånga gatan, såg Stefan upp till sitt fönster med en fruktan som alltid intog honom när han nalkades sitt ödsliga hem; men det stod öppet som han lemnat det och ingen fanns i rummet. Hans lifs onda ande hade för flera månader sedan ånyo begifvit sig bort, och han hade sedan dess ej hört af henne. De enda nu synliga spå-. ren af hennes sista besök voro de glesnade. möblerna i rummet och de gråare håren på. hans hufvud. Han tände ett ljus, framsatte ett litet te bord, hemtade upp varmt vatten från mnedra botten och köpte litet te och socker, en limpa och litet smör från närmaste bod. Brödet: