Aftonbladet – 14 oktober 1854, sida 3

Stefan gjorde en jakande nick. Ehuru hvad husbonde beträffar, sade han, åter blickande å Rachael, han ej är min husbonde mer. Allt är slut emellan honom och mig. Har du lemnat ditt arbete hos honom Stefan? frågade Rachael, hastigt och oroligt. Nå ja Rachael, svarade han, om jag lemnat arbetet hos honom eller det lemnat mig, kan just komma på ett ut. Hans arbete och jag äro skilda. Det är så godt det, — bättre till och med, tänkte jag, när jag fick se dig. Det skulle bara blifvit trassel och bråk, det ena värre än det andra, om jag stannat qvar. Kanske är det en välgerning mot många att jag går, kanske är det en välgerning mot mig sjelf; i alla fall måste det ske. Jag miste för en tid vända ansigtet från Coketown och söka min bergning genom att börja på nytt igen. Hvart tänker du bege dig, Stefan ? Jag vet ej äm, sade han, aftagande sin hatt och utslätande sitt tunna hår med flata handen. Men jag tänker ej bege mig af i afton, inte heller i morgon. Det är ej en särdeles lätt sak att besluta hvart man skall ta vägen, men friskt mod hjelper allt. Häri kom honom äfven hans osjelfviska sätt att tänka till hjelp. Innan han ännu tillstängt mr Bounderbys dörr, hade han eftertänkt att hans bortgång från Coketown skulle vara nyttig åtminstone för Rachael och befria henne från fara att bli skydd af sina kamrater för hans skull. Ehuru det skulle kosta på honom att lemna henne och ehuru han ej kunde tänka sig någon plats der hans dom ej skulle förfölja honom, så fann han det dock nästan som en lättnad att få utbyta hvad han de fyra sista dagarne haft att utstå till och med mot okända olyckor och bekymmer. Derföre var det fullt uppriktigt han sade: Jag känner mig mera lätt till sinnes, än Jag