Aftonbladet – 13 oktober 1854, sida 2

vidfAlma gifva de bästa förhoppningar om företagets framgång, och det ryska partiet torde snart få erfara sanningen af ordspråket: Högmod går för fall.s Efter ett danskt blad meddela vi äfven i sammandrag följande humoristiska skildring af det sätt, hvarpå man sett denna sak i Köpenhamn: Har ni hört det? — Omöjligt! — Har ni hört det? — Otroligt!s — Och dock sannt! Sebastopol har fallit!s Så började vi veckan. Och vi trodde det ; det vill säga: alla vi som hoppades det trodde det; om vi vilja vara riktigt ärliga, måste vi tillstå det, till och med om vi nu söka undanflykter och försäkra, att vi straxt hyste misstankar, att hvar och en ju kunde sluta sig till att det vore en omöjlighets, att det hade vi sagt ända ifrån börjans, 0. s. v. Vi trodde det alla, icke blott här i Köpenhamn, icke blott i Danmark, utan i hela Europa, ja i detta ögonblick tror Amerika det med; vi trodde det alla, icke blott nyhetskrämarne, bladskrifvarne, fantasterna, utan de förständiga, djupt blickande politici; det var icke blott de tyska tidningarne, som i extrablad meddelade nyheten, det var icke blott kejsar Napoleon, som trodde på depeschernas riktighet, det var icke blott turkiska ambassadören i London, som komplimenterade Times utgifvare och bekräftade nyheten; det var icke blott den lättrörliga Påriserbörsen, som varit fullt öfvertygad om Sebastopols fali, utan till och med de betänksamma köpmännen på Hamburgs börs nickade förnöjda ät hvarandra. Vi trodde det alla; låt oss hälla fast härvid; ty det är egentligen vår enda tröst, att vi kunna dämpa smärtan öfver den bittra illusionen med det gamla: commune naufragium dulce, vi äro alla solidariskt komprometterade. ENTOCCYSENEISSTTSECN SR IER