Aftonbladet – 12 oktober 1854, sida 2

tredubbelt hurrah för det förenade Tribunalet! Slackbridge fungerade som hurrabag och markerade takten. Hopen af villrådiga ansigten (med spår till samvetsoro) uppklarnade vid ropet och instämde. Den enskilda känslan måste vika för det allmänna bästa. Hurrah ! Byggningen återskallade ännu af hurrahbropen när församlingen åtskildes. Så hastigt föll Stefan i den ödsligaste af all tillvaro, ett ensligt lif midt ibland fordna vänner och bekanta. Fremlingen i landet, som i tiotusende ansigten söker efter någon vänlig blick och aldrig finner den, njuter ett gladt samlif i jemförelse med en person, som dagligen går förbi tio bortvända ansigten, som en gång voro vänners ansigten. Sådan var nu Stefans erfarenhet i hvarje vakande ögonblick af sitt lif; vid sitt arbete, på sin väg dit och derifrån, vid sin dörr, vid sitt fönster, öfverallt. Efter en allmän öfverenskommelse undveko de till och med den sida af gatan, på hvilken han vanligen gick, och lemnade den af alla arbetare uteslutande åt honom. Han hade i många år varit en tyst och stilla man, som endast föga umgicks med andra och endast sällskapade med sina egna tankar. Han hade aldrig förut känt det starka behof hans hjerta hade af besvarandet af en nick, en blick, ett ord, eller det omätliga belopp af tröst och lindring som sålunda, droppe för droppe, blifvit ingjutet deri genom sådana små medel. Det var till och med svårare, än han skulle ansett möjligt, att inför sitt eget samvete skilja sin brytning med alla sina kamrater från en falsk känsla af skam och vanära. ie första fyra dagarne af hans lidande voro dagar så långa och tunga, att han började fasa för den utsigt han hade framför sig. Under hela denna tid såg han ingen enda gång Rachael och undvek till och med hvarje