Aftonbladet – 12 oktober 1854, sida 2

att, ehuru de på detta sätt bränmärkt honom, han ändå är en sådan slaf under dem, att han är rädd att öppna sin mun för att säga någonting om dem ? Jag sade att jag ej hade någonting att berätta sir; ej att jag var rädd att öppna min mun, sir. Du gade gå. Jag vet nog hvad du sade, och till och med hvad du tänker, må du tro. Ej alltid detsamma. Nej Gud bevars. Hvarföre säger du oss inte så gerna med ens, att den skurken Slackbridge ej är i staden och ej retar upp folket till uppror, och att han ej är en utmärkt passande l.dare för folket, — det vill säga en ärkeskurk. Du gjorde bäst i att säga det med ens. Hvarför gör du ej det 2 Jag är lika ledsen som ni, sir. När folkets ledare äro dåliga, sade Stefan, skakande hufvudet. De taga sådana som erbjuda sig. Kanske är det ej den minsta af deras olyckor att de ej kunna få någon bättre. Vinden börjar att öfvergå till storm. Ni skall kanske finna detta alldeles tillräckligt, Harthouge, sade Bounderby. Ni skall kanske finna detta temligen starkt. Ni skall säga, det här är på min själ just ett snyggt exempel på hvad mina vänner ha att utstä; men det är ett intet, sir. Ni skall få höra, hur jag gör denne man en fråga. Var så artig, mr Blackpool — vinden friskar upp betydligt — och säg oss hur det kom till att ni vägrade vara med om sammangaddningen ? Hur det kom till ? Alldeles ! sade Bounderby med sina tummar instuckna i rockärmarne och vaggande sitt hufvud och tilislutande sina ögon i hemligt förstånd med väggen midt emot. Just huru det kom till. . Jag såge helst att jag sluppe det, sir. Men