Aftonbladet – 12 oktober 1854, sida 2

UTRIKES. Med Stralsundsposten ha vi i dag erhållit utländska blad, med underrättelser från London af den 4, från Paris och Brissel af den 5, från Hamburg af den 6 och från Berlin af den 7 dennes. De uppgifter man nu erhåller om händelserna på Krim, från den 20 till den 28 Sept., äro af ganska stor vigt. De vederlägga alldeles underrättelsen om Sebastopols fall och, ehuru ofullständiga de än äro, visa de oss, att de allierade armåernas operationsplan är en helt annan än någon kunnat förmoda, oaktadt de många funderingar rörande detta ämne, som den utländska pressen på sednaste tiden uppdukat. Den sednaste fullt pålitliga underrättelse man har, är den officiella depesch frän engelska ministern i Konstantinopel af den 30 Sept., hvilken vi redan förut pr telegraf erhållit, och som berättar att de allierade till operationsbas valt Balaklava på södra sidan om Sebastopol, hvarest de utskeppat belägringsartilleri, och att furst Menschikoff stod i fält med 20,000 man, inväntande förstärkningar. Med denna depesch följde till Paris en annan från franska ministern i Wien, hr v. Bourqueney af följande lydelse : Wien den 4 Oktober. Till franska utrikesministåren: Tartarens berättelse (om Sebastopol) vederlägges äfven från Bucharest. Det var en utsmyckning af slaget vid Alma. Vi äro utan underrättelser från Konstantinopel efter den 24. Österrikiska konsuln i Odessa skrifver under den 29 Sept. pr telegraf, att striden åter begynnt mellan den 25 och 27 och att de allierade stå vid Belbek 10 verst (1 sv. mil) från Sebastopol. Ett engelskt ångfartyg med parlamentärflagga hade bragt 300 svårt sårade ryssar till Odessa. Här framträder emellertid tydligt den konfusion, som i uppfattningen af händelserna stundom måste bli en följd deraf att telegrafen med sina korta, abrupta meddelanden springer långt framom alla underrättelser på vanlig väg. Han har först förkunnat och sedan vederlagt Sebastopols intaguze och skapat en alldeles ny krigsteater söder om denna fästning, under det vi ännu sakna detaljerade underrättelser om slaget vid Alma och sväfva i okunnighet om hvad som passerat mellan den 20 då detta slag hölls, och den 28, då de allierade börjat operera vid Balaklava. Svårförklarligast blir uppgiften om furst Menschikoffs stående i fält med 20,000 man, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med de öfver Petersburg komna underrättelserna, att han marscherat till Baktschiserai, för att invänta förstärkningar. Under all den reservation, som är nödig till följd af bristande kännedom om de sednaste operationerna, kan man framställa en förmodan, att Menschikoff, tvilande på möjligheten för Sebastopol att bålla sig, icke velat äfventyra förlusten af hela armåestyrkan, utan med densamma företager en af de ryska koncentrationerna baklänges, för att förena sig med de hjelptrupper som äro i anmarsch till Perekop, hvilket utgör liksom en nyckel till Krim. Denna stad är otvifvelaktigt en af de vigtigaste strategiska punkter på hela den södra krigsteatern. En gäng intagen af de allierade skulle den genom sitt läge (på den smala landtunga, som förbinder Krim med fastlandet) kunna hindra all förstärkning af den ryska armeen på Krim och alldeles afskära denna armå från all förbindelse med Ryssland. Menschikoff har mycket ifrat för ett — i —r— — —— —r—rårruree— oo—J