Aftonbladet – 12 oktober 1854, sida 1

stigande, tänk på saken än en gång! Öfvertänk saken än en gång, min gosse, innan du undvikes af alla våra vänner. Ett allmänt sorl af samma mening genomgick församlingen, ehuru ingen yttrade ett tydligt ord. Hvarje öga var fästadt på Stefans ansigte. Om han återtagit sitt beslut, skulle han dermed lyftat en börda från allas sinnen. Han såg sig omkring och visste hvad som föregick hos dem. Ej ett grand af bitterhet mot dem fanns i hans hjerta. Han kände väl hvad som fanns under alla deras svagheter och villfarelser, så som endast en arbetare kunde känna det. Jag har tillräckligt tänkt på saken, sir. Jag kan ej gå med er. Jag måste gå den väg som ligger framför mig. Jag måste säga farväl åt alla här närvarande., Han gjorde ett slags vördnadsbetygelse för dem genom att sträcka ut sina armar och stod för ett ögonblick i denna ställning, utan att tala, tills de småningom drogo sig undan ifrån honom. Många äro de vänliga ord som några af de härvarande talat med mig; många af de ansigten jag här ser voro bland de flesta jag såg då jag var ung och gladare till sinnet än nu. Jag har aldrig förr, sedan jag blef född, haft någon osämja med någon af mira gelikar; Gud allena vet att jag nu ej heller har någon, hvartill jag sjelf är skulden. Ni kallen mig förrädare och sänt,, vändande sig till Slackbridge, men det är lättare att ans klaga än bevisa. Och så nog om den saken!y Han hade tagit ett eller ett par steg för att gå ned från plattformen, då han erinrade sig någonting han glömt och vände tillbaka igen. Måhändav, sade han, i det han långsamt vände sitt fårade ansigte rundtomkring församlingen, liksom ville han tilltala dem alla hvar för sig, både dem som stodo närmast