Aftonbladet – 7 oktober 1854, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Utur Monitörens af oss i går omtalade artikel, rörande Preussens neutralitet, meddela vi här det väsentligaste: Det ryska partiet fordrar för närvarande att Preutsen förblir neutralt uti den mellan England, Frankrike och Ryssland utbrutoa strid. Vi-vilja för ett ögonblick antaga att detta råd är loyalt. Att förblifva neutral, det vill säga att förblifva overksam, att lägga armarne i kors och endast se på; det vill säga att afstå från sitt inflytande uti förbandenvarande fråga. Den neutrala staten undviker att fatta något bestämdt beslut; den annullerar sin makt; den isolerar sig och och underkastar sig derigenom att afvakta händelsernas utveckling; den låter frägan afgöras sig ohördan, och eventuellt emot sig. Den afgör icke sjelf sitt öde, utan låter andra bestämma det. Den öfverläter åt de öfriga staterna att reglera icke blott deras, utan äfven sitt eget öde. — — En stat, som i en vigtig fråga förblir neutral och afstår från hvarje votum och hvarje medverkan, upphör derigenom att vara en stormakt. Ju vigtigare den fråga är, uti hvilken man sålunda nedlägger sin röst, desto. farligare är detta steg. Att låta gå sig ur händeraga den vigtigaste fråga som sedan Wienerkongressen varit å bane, att afstä från medverkan vid densammas lösning, det är att afstå från ledningen af denna angelägenhet, och följaktligen att afstå frän delta gandet i fastställelsen af denna strids resultater. Vid stridens slut ordnar segraren icke blott den besegrades öde, utan äfven den neutrales, hvilken icke shuter sig till någondera sidan, utan förblir fullkomligt isolerad..— Att icke se den öfverhängande fara, som från Ryssland hotar Preussen, är omöjligt; att icke vilja se den är förblindelse. Vestmakterna vilja förhindra ryska maktens utsträckning till ett aflägset område ; Preussen äter har att från sina gränser afvärja en öfverlägsen fiende, som hårdt trycker på detta land. För vestmakterna gäller det en maktfråga, för Preussen äter dess eget bestånd. Under sädant förbällande mäste Preussen om det förblir neutralt, bereda sig på, icke att föra krig för att befria sig från: den ryska öfvermakten, utan tvertom att bekämpa. vestmakterna för att skydda och stärka sin farligaste: motståndare. — Preussen måste alltså försätta sig i dena ställning, att det ser sig tvunget att föra krig emot sina vigtigaste och ömtåligaste intressen. Och huralan skall Preussens ställning blifva vid slutet af denna strid? Den må få ea lycklig eller olycklig utgång, ;ä blir den dock allvid förderflig för Preussen. Melan Preussen och vestern skall hafva öppnat sig en sfgrund, för hvars tillslutande koappt ett balft sekek kall räcka till. Preussen, hvars hela inre och yttre: if beror på dess emancipation från Ryssland, skulle senom vestmakternas fientlighet närma sig sin öfvernäktiga granne. Om Preussen i detta krig lider föruster, blir det en Rysslands vasall. Uti en sådan jelfförintelsens politik söker det ryska partiet indraga. let preussiska folket, under förevändning, att Preus