Aftonbladet – 6 oktober 1854, sida 2

naken och förtjenar väl det tartariska tillnamne Ak-Tiar, Kala klippan. Sjelfva staden, hvil. kens symetriska gator synas vilja trotsa läget: svårigheter, uppreser sig på uddens brantc höjder. När den resande anländt till tullhuse och upptäcker denna stad grupperad på kala och brännheta klippor, ryggar han vanligtvis tillbaka framför så många hinder och sökel med ängslan en lättare och mindre förbränd väg. En enda gata, litet drögligare än de andra, sträcker sig parallelt med stora bamnen, i ett något högre plan, och förenar på sina begge sidor de utmärktare byggnader hvaröf: ver det moderna Sebastopol högmodas. Dom: kyrkan, ett tempel af den skönaste byggnads: konst, ådrager sig också mängdens fromma vördnadsbetygelser. Längre bort uppreser sig amiralitets-tornet, något för stolt öfver sina pelare, hvilka ej stå i något förhållande till den öfriga byggnaden. Några rätt vackra ho. telier, skyddade mot solhettan af persienner. några små trädgårdar hvarest dammet uppslukar grönskan, se der hvad man för öfrig påträffar i detta vackra qvarter af Sebastopol Om man vänder sina steg till stadens högste punkt ser man åter dessa små trädgårdar hvilka blygsamt undanskymma små nätt hus; men denna del.af staden är ett rof fö vindarne, som under vissa årstider sopa der nakna marken på de gator, som mest äro utsatta för dessa yrande flygsandsstormar. Jå man uppnått dessa höjder ersätter emellertid utsigtens skönhet uppstigandets många besvärligheter. Ögat omfattar der på en gång hamnen med alla dess anläggningar, ett storartadt skådespel, isynnerhet då hela Svarte hafvets flotta, liksom nu, speglar sin ståtligs rigging i reddens beundransvärda bassin. Man kan lätt döma till den rörelse och omvexling som nu lifvar detta allvarliga land.