Aftonbladet – 4 oktober 1854, sida 3

— Gårdfarihandeln i Ryssland. Försäljarne af helgonbilder utgöra den lägsta klassen af vandrande krämare. Till samma klass mäste man mähända äfven räkna dem, som handla med träkärl, skedar o. s. v. En ännan klass bestär af sädana, som kringbära till försäljning specerier, säsom socker, the, plommon, ris, krydder o. d. Slutligen den högsta klassen — de, som handla med galanterivaror, hvars ankomst med så stor otälighet emotses af herrar och fruntimmer på landet. Alla dessa slags olika minuthandlande anträffas öfverallt i Ryssland ända ia i Siberien. De uppköpa sina varor på särskilda marknader. Huru betydliga dessa marknader äro finner man deraf, att t. ex. på marknaden i Chaluisk 500 stånd vanligen plöga vara upptagne och att tillförseln endast af trävaror sistlidne är utgjorde 300 lass. — Dessa krämare handla likväl ej alla med egna varor; större delen äro bokhållare hos mera ansedde handlande, hvilka ofta ega flere tiotal dylika kringvandrande säljare. Dessa sistnämnde antagas vanligen vid 12 ärs ålder, då principalen under de första tre ären, enligt häfdyunnet bruk, tiltsänder föräldrarne nägra silfverrubel till erläggandet af kronoutskylderna. Vid 15 ärs älder begynper han att uppbära lön från 15 till 20 rubel, hvilken smäningom sedermera ökas ända till 200 rubel och derutöfrer.