Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 3

Hvarje embetsman skulle, för att kunna väljas, vara 25 är gammal, hafva bott 5 år irepubliken och ber sitta jordegendom för 600 dollars värde. Med tacksamhet erkände den grundlagstiftande församlingen kolonisälskapets förtjenster. Hufvudet för den nya en fick titeln af president och dermed följande rät tigheter, och första valet till en sädan föll på J. Roberts. Statssigillet föreställer en öfver hafvetflygande dufva med det hoprullade frihetsbrefvet i sina klor; under densamma synes ett seglande skepp, och framför den en uppgående sol; på kusten ett palmträd jemte plog och spade, samt med omskrift: r Kärlek till friheten har fört oss hitRepublikens flagg hissades på fästet under kanonsalvor och folkets högljudda jubel, fanorna nedlades högtidligt på altaret i metodistkyrkan och den lyckliga dagen slutades med sällskapliga festligheter, till hvilka jordens egen gröda lemnade de yppersta rät ter, medan alla skålar druckos, icke i vin, utan i det krystallklara vattvet från floden Monrovia. Den grähärige kolonisten Elijah Johnsson var denna vationala högtidsdags festmarskalk, samme bjeltemodige neger, som för ett fjerdedels århundrade sedan var en af de första, som från skeppet sprang i land på det vilda Kap Mesurado, och då midt ibland de blodtörstige vildarne byggde den första hyddan i den tjocka skog der hufvudstaden Monrovia nu stär. Presidenten Roberts uppdrog nä ärendena der hemma ät vicepresidenten Nathanael Brander, emedan de stora utländska statsangelägenheterna kallade honom öfver oceanen till Amerika och Europa. Han begaf sig 1848 till Boston och NewYork, för att ordna den nya statens förhållanden till koloniens stiftare, som högsinnadt öfverlemnade alla af dem uppköpta landsträckor som egendom åt republiken och blott förbehöllo sig endast de ännu oupptagna sträckorna för kommande emigranter, hvilkas utrustning det amerikanska sällskapet lofvade att hädanefter som hittills ombesörja af egoa medel. Likväl kunde unionen ännu icke erkänna den nya fristaten för suverän, emedan den sjelf led af inre söndringar, som voro en följd af slaffrågan, och embdan ett sådant erkännande skulle hafva framkallat inre stridigheter, hvilkas utbrott man ännu icke vägade framkalla. Men under de största hedersbetygelser mot presidenten afslutades med honom handelstraktater, som voro fördelaktiga för Liberia. I England blef presidenten Roberts högst vänligt emottagen af lord Palmerston, lord Bexley, ministrarne, negerfrihetens vänner, — bland hvilka vi blött vilja nämna privatpersonerna dr Hodgkin, J. Yates och Sam. Gurney, hos hvilken vi sommaren 1852 hade den stora lyckan att personligen lära känna der unga fristatens ädle, högt bildade president, och att uppskatta honom efter hans hela väsende och verksamhet. Snart följde Englands erkännande af fristatens suveränitet, och England afslöt en för republiken fördelaktig handelstraktat med presidenten. För att helt och hället utrota det fruktansvärda, ännu i Gallinas, som mot nordvestrafgränsen stöter intill republiken, bestående slafväsendet, förärade den ädle 5. Gurney 1000 pund sterling till fortsatt inköp af land, och på en kort tid sammanbragtes en summa af mer än 10,000 dollars för samma ändamäl, till hvilken äfven män frän Ohio hade lemnat bidrag. Engelska regeringen gjorde republiken en föräring af en särdeles välbyggd kutter med 4 kanoner, till skydd för de närmaste kusterna; den gaf genom amiralitetet tillsägelse om att ett krigsskepp beständigt skulle vara till presidentens disposition, för att trygga kusterna mot sjöröfvare. I Paris fann den insigtsfulle, kloke och vältalige statsmannen (vi hafva flera gänger i Londons förnämsta kretsar varit vittne till hans stora förmäga att väl uttrycka sig) samma mottagande hos franska regeringen. Dertill bidrog Georg Washington Lafayette särdeles mycket. Republiken Liberia erkändes som en suverän stat, och franska marinen håller ständigt 3 örlogsskepp till dess disposition för ett fortsatt underiryckande af slafhandeln på dess kuster. Afven Brässel besökte presidenten och rönte der jemte sin negerfamilj ett lika gynnsamt emottagande af den belgiska regeringen. Efter dessa ovanligt lyckligt bedrifna underhandlingar, förtle britiska skeppet Amazonen på drottningens befallning presidenten tillbaka till hans fristat, hvilken nu, erkänd som jemnbördig med de civiliserade staterna, erbjuder ett alldeles nytt historiskt fenomen, såsom den första och enda af fria negrer styrda, kristna stat. Måtte den vara en morgonrodsad till den tid, då Afrikas sol ej belyser andra än fria, civiliserade och lyckliga samhällen ! — mm