Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 2

Ah—h! suckade mrs Sparsit åter med ännu en melankolisk skakning på hufvudet. Han är att beklaga, madame. Den: sist antydda personen är att beklaga, madamen, sade Bitzer. Ja, Bitzern, sade mrs Sparsit. pJag har alltid beklagat dennä förblindelse, alltid. ,Hvad individen beträffar, madamen, sade Bitzer, i det han sänkte rösten och flyttade sig närmare, så är han lika lättsinnig som någon af folket här i stan. Och ni vethvad deras lättsinne vill säga, madame. Ingen kan gerna veta det bättre än ni vet det, som dock är ett så förnämt fruntinmer. De gjorde väl i att ta dig till mönster, Bitzer., Jag tackar er ödmjukast, madame. Men efter ni särskildt nämner mig, så betrakta mig noga, madame. Jag har redan lagt ihop litet, madame. Den procent jag får till julen rör jag aldrig, ja jag använder inte en gång hela min lön, eburu den inte är så stor. Hvarför kunna de inte göra som jag gjort, madame? Hvad den ene kan göra, kan också den andre. Detta var ännu en af Coketowns fiktioner. Hvarje kapitalist der, som börjat med sex pence och förökat dem till sextiotusen pund, föll städse i förvåning deröfver, att icke de gextiotusen närmaste arbetarne hvar och en med sina sex pence också bragte sig upp till sextiotusen pund, och förebrådde dem alla hvar för sig mer eller mindre att de icke gjorde efter detta lilla konststycke. Hvad jag gjorde, kan du också göra. Hvarför går du inte åstad och gör detsarama?x yHvad det beträffar, madame, att de sakna förströelsers, sade Bitzer, så är det bara prat och munväder. Inte behöfver jag några förströelser; det har jag aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra det; jag kan inte