Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 2

skap med dessa olyckliga förhållanden; men det vet jag att dessa menniskor böra qväsas, och det är hög tid att det sker, och det en gång för alla., Ja, madame, svarade Bitzer med en yttring af djup vördnad för mrs Sparsits orakelmässiga auktoritet. Ni kunde sannerligen inte uttrycka det tydligare, madame. Som detta var den vanliga tiden då han hade ett litet förtroligt samspråk med mrs Sparsit, och han redan fängslat hennes uppmärksamhet och sett att hon stod i begrepp att fråga honom om något, låtsade han som han vore sysselsatt med att ordna linealerna, bläckhornen o. s. v., medan hon drack sitt tå och såg genom det öppna fönstret ut på gatan. Har det varit mycket att göra i dag, Bitzer?x frågade mrs Sparsit. Åh nej, just inte så mycket; ungefär som vanligt, mylady., Litet emellanåt inflikade han ett ;mylady i stället för madame, liksom ett ofrivilligt erkännande af mrs Sparsits personliga värdighet och anspråk på vördnad. Kontoristerna, sade mrs Sparsit, i det hon på det omsorgsfullaste bortviftade en omärklig smörgåssmula från sin venstra halfhandske, äro väl pålitliga, punktliga och flitiga. Åh ja, så der temligen, madame, med det vanliga undantaget., Han beklädde i huset en allmän spions och angifvares hederliga befattning, för hvilken frivilliga tjenst han, utom sin veckolön, erhöll en present till julen. Han hade blifvit en utomordentligt sansad, klok och försigtig ung man, som kunde vara säker på att göra lycka i verlden. Hans själsförmögenheter voro så förträffligt reglerade, att han hvarken kände till böjelser eller passioner. Hvarje steg han tog var resultatet af den noggrannaste och kallblodigaste beräkning, och det