Aftonbladet – 30 september 1854, sida 2

STOCEHOLN, den 30 Sept. Det ryska partiet i Danmark. De underrättelser med de sednaste posterna, som häntyda derpå, att fråga blifvit väckt om att åter upptega till behandling den danska arfföljdsrågan, synas vittna derom, att vestmakterna börjat inse det motsägande deri att längre medgifva Ryssland ett inflytande vid Sundet, som de icke vilja tillstädja det vid Dardanellerna. Det lilla men mäktiga ryska parti i Danmark, som med så mycken ifver genomdref upphäfvandet af Kongelovens arfföljd, till förmån för Ryssland, och som sedermera vid alla sina reaktionära åtgärder i sista hand litat på Rysslands stöd och hjelp, befinner sig nu utan tvifvel i en kritisk ställning. Den kommission af för ministerens vilja underdåniga personer, åt hvilka man gifvit det ståtliga namnet riksråd, bar visat sig vara en dödfödd institution, och i dessa dagar samlas danska folkets repres-ntanter, för att möta den ministår, som med ett penndrag velat beröfva riksdagen allt politiskt inflytande. Med det starka ryggvärn riksdagen nu eger i allmänna opinionen är all sannolikhet för, att den icke skall falla till föga inför regeringen som, då den icke kan räkna på verksamt understöd från Ryssland, svårligen torde kunna våga det yttersta. Skulle nu tillika vestmakterna börja röra vid arfsfrågan, så är ministårens fall temligen säkert. Under sådana förhållanden torde det vara af vigt att kasta en blick tillbaka på denna ministårs antecendentier, för att se huru sakerna kunnat, oaktadt Danmarks konung ansetts vara tillgifven det konstitutionella systemet, utveckla sig till den punkt, der de nu befinna sig. Denna framställning grundar sig på offentliga data samt underrättelser, som vi varit i tillfälle att inhemta af personer, hvilka till följe af sin ställning äro fullt initierade i förhållandena. Man börjar i Danmark först tala om ett ryskt parti från det ögonblick, då kejsar Nikolaus uppträdde fientligt mot November-ministerens politik och fordrade denna ministers purifikation från de s. k. revolutionära elementerna (Clausen, Madvig o. s. v.). Denna fordran uttalades till den danska utrikesministern Reedtz, som under sommaren 1851 skickades till Warschau för att vinna kejsarens understöd mot de österrikisk-preussiska pretentionerna. Men kejsar Nikolaus hyllade nu helt och hållet den österrikisk-preussiska åsigten om den danska statens organisation och ville icke inlåta sig på något understöd åt den danska regeringen, som för öfrigt aldrig hade kunnat representera sig på ett olyckligare sätt än genom Reedtz, som ir ryss till kropp och själ. Hr Reedtz blef alldeles hänförd af den stormäktige kejsarens imponerande hållning och glömde så helt och hållet sitt ärende och den värdighet han säsom ledamot af danska regeringen borde ha visat emot det impertinenta ryska öfversitteriet, att han i sina s.k. diplomatiska rapporter uppehöll sig vid de eländigaste bagateiler, t. ex. kejsarens drägt, hållning och manår, taffeln o. 8. Vv., under det han icke hade någonting att meddela om sina egna diplomatiska bedrifter. Denna resa bildar ett mycket passande motstycke till finansministern grefve. Sponnecks resa till Wien något tidigare samma år. Det var sålunda en dubbel diplomatisk prostitution, som betecknade den nya vändningen uti den danska kabinettspolitiken i rysk riktning. Reedtz är en svag och indolent man. Han hade icke mod och ihärdighet att såsom hans kollega, grefve Sponneck, förfäkta Warschaupolitiken emot den danska författningen och riksdagen; han lemnade den politiska skådeplatsen och drog sig tillbaka till sitt gods på Jutland, hvarifrån det är den nuvarande regeringens förtjenst att ha framdragit honom för att insätta honom i riksrådet,. Reedtzs utträdande ur: ministeren i Oktober 1851 såg ut som ett nederlag för den ryska politiken, så mycket mera som hans efterföljare Bluhme ansågs för konstitutionell. Redan i Julihade general Hansen dragit sig tillbaka från krigsministeren. De två bestämdaste och hätskaste fienderna till grundlagen voro alltså aflägsnade ur ministeren, den ene till och med från hufvudstaden. Men general Hansen var så mycket mera verksam tillika med grefve Carl Moltke, som under den korta tiden från Juli till Oktober 1851 åter hade varit minister. Dessa herrar ingingo under vintern 1851—52, med den utländska diplomatien och junkerpartiet såsom ryggstöd, en formlig könspiration ; dess planer blefvo vanligtvis beramade inter pocula vid präktiga din6er, till hvilka äfven den nuvarande holsteinska ministern grefve Reventlow-Criminil samt åtskilliga fremmande diplomater voro inbjudna. Bland de fremmande diplomater, som på den tiden figurerade i Köpenhamn, voro den preussiska ministern v. Werther, den ryska legationskreteraren v. Tengoborski, som, efter hvad man af ryska tidningar sett, nu befinner sig vid kaukasiska armeen, den österrikiska ministern Vrintz (numera i Haag), en särdeles ifrig motståndare af den s. k. revolutionära politiken i Danmark. : Denna diplomatisk-reaktionära konspiration bildade dock endast utanverket för en hofkamarilla, som med den närmaste tronarfvingen, konungens farbror prins Ferdinand, till medelpunkt och de andra hessisk-glicksburgsk-bentheimsk-witgensteinska prinsarne till drabanter bildade ännu mera hemlighetsfulla konseljer och isynnerhet gjorde det till sitt syftemål att inverka på konungen. Prins Fer. PT, Ir sm ÖF