Aftonbladet – 30 september 1854, sida 2

BISTRA TIDER ). Charles Dickens. sJag önskar af hela mitt hjerta, sir,, sade mrs Sparsit, med stor öfverlägsenhet, hållning och väsende, — huru det nu kom sig, men i ett ögonblick tycktes hon ha förvärfvat sig rättighet att hädanefter ständigt beklaga honom — att ni i alla hänseenden måtte bli fullt lycklig., Tack, madame, svarade Bounderby med en viss harm i rösten, som tydligen mot hans vilja var något kufvad; jag är er förbunden. Det hoppas 1ag sjelf.n Gör ni det, sir? sade mrs Sparsit med mycken värdighet. Men det är ju så naturligt, det är ju så naturligt. Nu följde en mycket tafatt tystnad från Bounderbys sida. Mrs Sparsit tog återigen helt lugn till sitt arbete och hostade sakta l tet emellan, hvilket lät som en hosta af medveten kraft och fördragsamhet. Nåväl, madame, fortfor Bounderby, )under dessa förhållanden antar jag att det ej skulle vara angenämt för en person med er karakter att stanna qvar här, oaktadt ni skulle vara mycket välkommen här som gäst., Ack min Gud, sir, det kunde visst aldrig på minsta vis vara min mening ! Mrs Sparsit skakade på hufvudet ännu alltjemt med samma öfverlägsenhet i väsende, och förändrade litet den dämpade hostan, i det hon nu hostade som om en profetiek ande farit uti henne, men som om hon gjorde bäst i att hosta ned den igen. mellertid, madame, sade Bounderby, är det några rum i banken, der en välboren och ja NN ) Se AA. B. n:o 20, 202, 303, 206 och 208—2107 213, 215, 217, 220 och 222.