Aftonbladet – 28 september 1854, sida 2

made från alla delar af södra Ryssland för att få se kejsaren. Garnisonen hade hvitmenat sina kaserner; soldaterna underkastade sig disciplinen med berömvärd ståndaktighet och man hade tagit alla arsenalens tillgångar i anspråk, för att sätta skeppen i presentabelt skick. Det syntes att skeppen i hamnen voro anförtrodda åt ett obetydligt antal personer, under det största delen af besättningarne användes i land. Detta är ett nog klent sätt, man måste bekänna det, att bilda matroser. Men som man förkunnade en inspektion af kejsaren personligen och hans kejserliga majestät har rykte för sig att medföra ett ganska öfvadt öga, blef det nödvändigt att företaga en oändlig mängd arbeten för att sopa bort dammet i arsenalen. Man kan icke begöra af menniskor, som kanske aldrig seglat på andra sidan Bosforen att vara lika goda sjömän som de hvilka en gång om året dubbiera Cap Horn. De sjömän som bildas i vår handelsfiottas skola böra vara af helt annan beskaffenhet än de som bildas i arsenalen i Sebastopol. Elaka tungor påstå att vid de sällsynta tillfällen, då ryska flottan lemnat hamnen, har största delen af officerarne och manskapet lidit af sjösjuka vid hvarje vindstöt. Hvad som är säkert är att det ofta händt dem att icke veta hvarest de voro. Man torde erinra sig ett tillfälle, då amiralen befann sig så vilsekommen mellan Sebastopol och Odessa, att flagglöjtnanten, som märkte en by på stranden, föreslog att man skulle gå i land för att fråga efter vägen för eskadern. Jag förtröt att icke kunna närvara vid den revy med flottan åt hvilken kejsarens närvaro gaf ett särskildt intresse. Men sådant hade varit att utsätta oss för nya faror att blifva upptäckta. Vi bestämde oss att göra en försigtig reträtt och lemnade Sebasto