Aftonbladet – 27 september 1854, sida 2

ertid är allung dystert nar, och detaljnhaneln lider ännu alltjemt. A. H. Tesa e Värisgsfriheten å nyo hotad på riksdagen. Det hör till de föga glädjande företeelserna ärstädes, att medan de flesta andra natioer allt mer och mer stadgat sin öfvertygelse lerom, att fri täflan och allmän rättighet att örsörja sig med hvarje lofligt arbete, utan ågra i förväg lagda hinder eller uppehåll, tgör ett oundgängligt vilkor för samhällets tveckling i näringsskicklighet och välstånd, er man hos oss, i följd af den svaghet och let vacklande som i detta hänseende råda hos len lagstiftande makten, ännu allt emellanåt ågot nytt försök uppdyka att uppresa dylika inder och tillintetgöra rättigheten till arbete, å vidt detta sträcker sig utöfver blotta dagönarens. Allmänheten påminner sig utan vifvel i detta hänseende hurusom en del andtverksmästare, hufvudsakligen i hufvudtaden, men jemväl biträdde af åtskilliga subkribenter i landsorterna, i början af sistlilet år ingåfvo en petition till konungen, hvilen gick ut på att till de priviligerade så allade mästerskapens förmån i städerna få ter inkräkta hela det visserligen icke för nycket rundliga utrymme, som näringsfrieten erhållit genom den nu gällande fabriksch handtverksordningen. Den anspråksfulla och på vissa ställen snart sagdt hotande ton, wvari denna petition var affattad, och flere våståenden, som deri framfördes, ej blott utan evisning utan ock i strid med verkliga och itom allt tvifvel befintliga förhållanden, i änlamål att förespegla handtverkeriernas förall såsom följd af denna författning, utgöra tt märkbart, om än icke oväntadt, nytt exmpel till bekräftelse på den af ålder kända anningen, att klasser, som genom lagarne rhållit vissa företräden på bekostnad af allnän rätt, icke försumma något tillfälle att öka få sådana förmåner ytterligare utvidrade. Argumenterna och uppgifterna uti ifråsavarande petition blefvo vid den tiden så ass gendrifna, dels genom granskningar deraf om pressen, dels genom en motpetition af tt antal handtverksarbetare inom hufvudstalen, att anspråken sedan för en tid tycktes ystna; men petitionärerne fällde derföre icke nodet, utan läto genom tvenne riksdagsmän nom borgareståndet motionera samma önskingar som petitionen innehöll, och hvaraf vi lott korteligen vilja återkalla i minnet nåra de väsentligaste, som utvisa huru långt let privilegierade intresset tilltrodde sig att träcka sina fordringar emot en af konungen cke längesedan utfärdad författning, som af vationen i öfrigt ansetts vara en af de vackrate ljuspunkterna i taflan af konung Öscars egering. Dessa fordringar voro, till exempel, att ingen nskild skulle vid tillverkning af handtverksrbeten, äfven för eget och underhafvandes ychof, få begagna biträde ens af hos honom nantalsskrifne och underlydande arbetare, itan endast af egna barn och lagstadda tjenstehjon; att landtmän ej skulle såsom förenål för husflit få tillverka andra artiklar, än ff egna råämnen, således icke af inköpta, som oj sjelfve producera; att rättigheten att :r handtverksverkstad å landet måtte all..1es upphäfvas; att mästerprofs aflisgande skulle göras till vilkor för alla dT handtverksdkande i stad, som nU-öro derifrån befriade; utt enka eller egift qvinna som har handtverksverkstad, skulle förlora rättigheten derill om hon gifter sig; att den så kallade försörjningsrätten skulle inskränkas till några få undantag för dem, som äro i statens tjenst, ller mindre arbetsföra(!); att mästerprof skulle bedömas af handtverksföreningen, i stället för af den nu härtill bestämda jury; att alla arbetare vid fabriker och headtverk, som ej äro gesäller och lärlingar, skulle ställas under tjenstejonsstadgan, jemte flere yrkade polisföreskrifter, som ytterligare skulle försvåra tillfället att ärligen försörja sig. Denna fråga har, efter omkring 3 månaders tvist, nu omsider blifvit behandlad af ekonomiutskottet som deröfver afgifvit sitt betänkande, JM 128. Åtskilliga af petitionärernes yrkanden hafva visserligen befunnits alltför magstarka, äfven inför detta utskott, hvars majoritet annars visat sig passabelt nog reaktionär vid denna riksdag; men utskottet har emellertid tillstyrkt några högst väsentliga band på arbetsrätten, hvilka ej böra lemnas oanmärkta inför allmänheten, om man ock bör kunna ega ett grundadt hopp, att regeringen icke skulle visa sig svag nog att kompromettera sina egna föregående åsigter genom bifall dertill, äfven i händelse de reaktionära förslagen skulle slinka igenom hos tre stånd så här vid riksdagens slut, under det sinnena äro upptagna af kreditivoch jernvägsfunderingar. Det värsta häribland är, att utskottet föreslagit ett tillägg till 9 8 som hotar att gifva associationsrätten för handtverk ett dråpslag. Det är nemligen bekant, att oaktadt det förbud som nu eger rum emot handtverks bedrifvande i bolag af blott arbetare, såsom t. ex. gesäller, har detta dock låtit sig göra på det sättet, att en af bolagsmännen är mästare och ansvarar för verkstaden. Detta har utskottet emellertid ma ej haft försyn att vilja afskära, genom ett förslag, att hvarje medlem af ett sådant bolag skall hafva fullgjort de för Lo divaorkate idkande bestämda vilkor, såle