Aftonbladet – 25 september 1854, sida 3

tydda möjligheten förekom mig ligga alltför aflägsen. Men jag bör dock måhända göra det. Har du aldrig hemligen mottagit något annat tillbud ?, Fader, sade hon med nästan iskallt lugn, hvilket annat anbud har väl kunnat göras mig? Hvem har jag sett? Hvar har jag varit? Hvilka äro mitt hjertas erfarenheter? Min kära Louise, sade mr Gradgrind lugnad och tillfredsställd, du gör rätt i att tillrättavisa mig. Jag ville blott uppfylla min pligt., Hvad känner jag, fader,, sade Louise i sin lugna ton, om böjelser och fantasier, om känslor och tycken, om hela den del af min natur, i hvilken sådana obetydligheter kunde fått näring? Hvilka problemer som kunna lösas, och hvilka fakta som kunna fattas af något bland mina sinnen har jag undgått? Som hon sade detta, tillslöt hon, sig sjelf ovetande, handen liksom omkring något fast föremål, och öppnade den långsamt igen, som om hon utsläppte mellan fingrarna söndermalet grus eller aska. Fullkomligt sannt, mitt kära barn, fullkomligt sannt, medgaf hennes utmärkt praktiske far. Men hvarför, min far,, fortfor hon, gÖr du mig en så besynnerlig fråga? Den barnsliga förkärlek, som äfven jag hört skall vara så allmän bland barn, har aldrig funnit en hvilostad i mitt hjerta. Du har varit så rädd om mig att jag aldrig haft ett barns hjerta. Du har uppfostrat mig så väl att jag aldrig drömt ett barns dröm. Du har behandlat mig så vist, fader, ifrån min vagga alltintill denna stund, att jag aldrig hyst ett barns tro eller ett barns fruktan., Mr Gradgrind var helt rörd öfver framgången af sitt system och hennes vittnesbörd derom. Min kära Louise, sade han, du lönar mig rikligt för all min omsorg. Kyss mig, mitt kära barn.