Aftonbladet – 25 september 1854, sida 3

en operation, som i förbindelse med de buskiga ögonbrynen och den romerska näsan framkallade en temiigen liflig framställning om en hök som håller på att hugga ut ögoner på en liten fogel. Hon var så ifrigt sysselsatt att flera ögonblick förgingo förr ön bon såg upp från sitt arbete, och då hon gjorde det, päkallade mr Bounderby hennes uppmärksamhet genom en nickning med hufvudet. Mrs Sparsity, sade mr Bounderby, i det ban stack händerna i fickan och med den högra förvissade sig om att korken i den lilla faskan var klar att begagnas, jag behöfver väl icke säga er, att ni ej bloit är en välboren dam, utan äfven ett fan så förståndigt fruntimmer. Sir,, svarade damen, det är som ni säger icke första gången ni bevärdigat mig med dylika yttringar af er goda tanke om mig., Mrs Sparsitv, sade mr Bounderby, sjag tänker att riktigt sätta er i förvåning. Nej, verkligen, sir?, svarade mrs Sparsit i den lugnaste ton i verlden. Hon gick i hvardagslag med balfhandskar, och lade nu sitt arbete från sig för att utsläta bemälce Handökar.. ib Jag står i begrepp, madame, att gifta mi med Tom Gradgrinug dotter. g 5 Nej, verkligen, sir? svarade mrs Sparsit. Jag önskar att ni må bli lycklig, mr Brunderby. Ah, jag Önskar visst att ni må bi lycklig, sir. Och hon sade det med så mycken nedlåtenhet och tillika med så innerligt medlidande med honom, att Bounderby — långt mera förvirrad än om hon slängt sin syask i spegeln eller fallit i vanmakt på mattan framför kaminen — tryckte fastare till korken i salmiaksflaskan och tänkte: Hin håle annamma den qvinnan; hvem kunde väl ha gissat att hon skulle ta saken på det här sättet I (Forts.)