Aftonbladet – 23 september 1854, sida 3

:) Under loppet af innevarande September mänad hafva dessa priser nedgitt med några få engelska shilling pr ton, hvartill orsaken får sökas dels uti inflytelsen af kriget, dels och än mer uti nordamerikanska penningeoch jernmarknadens ställnivg efter upptäkten af de stora bedrägerier i åtskilliga jernvägskompsnier, hvaraf en mängd fallis sementer blifvit föranledde. !) I Staffordshire, hvars malmer och jern i godhet hafva betydligt företräde framför malmerna och jernet från Wales, som äter äro vida bättre än de sk ttska, tillverkades är 1848 mindre än 576,940 tons tackjern. Innevarande är uppgår tillverkningen säkerligen till vida högre belopp. Under årets lopp har efterfrågan efter malm och kol varit så stor, att Staffordshires egna grufvor icke kvnaat fylla behofvet, utan begge blifvit tillförde ifrån ap dra malmoch koldistrikter. — Priset på Staffordshire-jernmalmen har vid grufvoroa hållit si vid 21 å 23 sh. pr ton, som pr medium gör ung fär två (S:r 2) rår sv bko pr skB tackjernsvigi då här i Sverge deremot Norbergsmalm vid gru vorna icke stått i högre medelpris än c:a 27 skillingar bko pr sk tackjernsvigt! I Yorkshire, hvars jern anses ändå bättre och betalas dyrare än Staf. fordshirejernet och som hufvudsakligen användes till stålberedning, uppgick tillverkningen år 1848 till nära 60,000 tons. Vid ett pris af 14 rdr bko pr sv. skÖ stapelstadsvigt för Wales-stångjera och c:a 17 rdr bko för Staftordshire-stängjern, är sannerligen all införselstull ä engelska jernet här i Sverge ödfverflödig, då frakten hit, utom öfriga omkostnader, ensam uppgår till I rår 32 sk. bko pr skä. Det samma gäller ock om införselstullen tackjern, och inses lätt af hvar och en, vid betraktande af de här ofvanföre uppgifne priserna på skottskt och Wales-tackjern.