Aftonbladet – 23 september 1854, sida 2

og för cen trygghet vi under detta ar njulutför lanets handel, välgång och fred. Man gör väl, man ör rätt och rättast att bevilja det begärda kreditivet. Hr Rooth hade alldeles icke kännt sig vemodig vid äsningen af den kongl. propositionen, utan erkände ned tacksamhet K. M:s aldrig hvilande omtanka för åderneslandets väl, hvarföre tal. instämde med br ;cbwan och kommer att bevilja de begärda medlen. Hr Björck genmälde på hr Schwans, yttrande, att m medel verkligen blifvit anvisade för materiel, så jar sädant ej skett utan förut uppgjorda kostnadsförlag, på grund af hvilka, således.enr allmän. öfversigt f medlens användning lätt kunnat meddelas. Ingen ar begärt någon redovisning på skillingen. : Det är äl sannt, att kontroller här finnas på: medlens anrändande, men det är en stor skillnad mellan konroller före och kontroller efter. Det är häruti skill1aden ligger mellan anslag och kreditiv. Vid anslag sranskas på förhand de ändamål för hvilka penninsar beviljas; vid kreditiv gifver man ett förtroendes votum och detta gifves åt hela ministeren, ty besluten om åtgärdernas nödvändighet skola. pröfvas af .stats-ådet i sin helbet; krigsoch marinministrarne enlast verkställa besluten. De nuvarande rädgifvarne a vid ett föregående tillfälle tillstyrkt lyftning af illa kreditivet utan föregången pröfning, och man har säledes all anledning vänta att de äfven, då sälant härnäst kan komma ifråga, skola på enahanda sätt förfara. Det förundrade tal. att man i detta stånd kan stå upp och drifva den satsen, att adelns och presternas votum i afseende på styrelsesystemet räger lika mycket som borgareoch bondeståndens. Trots alla de tvenne första ståndens beslut kan. det dock ej nekas, att hvarhelst man. kommer i, landet, fioner man ett ganska stort missnöje vara rådande. Det är äfven i högsta grad förvånande att intet motsvarande anslag blifvit äskadt i Norge. Storthinget nedsatte redan det förra gängen begärda kreditivet, och det oaktadt äskar man nu derstädes intet nytt bidrag. Ingen lärer väl dock vilja bestrida, att Norges statsmän hafva lika mycket förutseende som våra, och de ha ej ansett nödigt göra några framställningar af det slag som svenska riksdagen af vår regering fått mottaga. Enhvar önskar att större krafter måtte beredas inom konungens konselj under förhandenvarande kritiska tider. Ingen har hittills haft något att invända mot neutraliteten eller mot dess upprätthällande, om sådant kan ske. Det är endast fråga om sättet för detta upprätthällande, och det är detta man önskar se öfvervakadt af män som ega nationens förtroende. För sin del ansåg tal. neutraliteten böra göras aktningsbjudande genom materielens iständsättande, och ville han gerna dertill bevilja anslag; men i öfrigt trodde han att man bör spara allt hvad sparas kan; för att vara beredd för det fall att ett krig blir nödvändigt. Skall man gå på och upprätthälla neutraliteten på sätt som hittills, så finnes säkerligen ej mycket krafter qvar i farans stund. Ett kreditiv på , million för försvarsverket ansög tal. nog; hvad derutöfver anvisades vore bortkastade penningar. Hr Wern (ledamot af hemliga utskottet) hade funnit de gjorda anmärkningarne dels rigtade mot kreditivets belopp, dels deremot att man valt formen af kreditiv och ej af anslag, dels slutligen hade de grundat sig på bristande förtroende till konungens rädgifvare. nd Hvad först anginge beloppet, ansäg tal. detej vara öfverdrifvet. Om kostnaderna för neutraliteten blifva lika stora de påföljande åren som innevarande år, sä, och dä två är förflyta innan ständerna ånyo sammanträda, finner man att det begärda beloppet väl kan hinna ätgå. Beträffande äter yrkandet att regeringen bordt begagna formen af anslag, erinrade tal., att sådana blifvit begärda och beviljade förordinära. tiders -De. ou ifrågavarande medlen äskades äter för kritiska tider och deras användande beror på eventualiteter, på Sverges ställning till: fremmande makter, m. fl. omständigheter som ingen kan beräkna. : Vidkommande slutligen förtroendet till konungens rådgifvare, ansäg tal. förevarande sak vara af sådan vigt att dervid ej kunde komma i öfvervägande de tankar man hyser om rädgifvarne i allmänhet. Tal. nekade att förevarande ansläg innebär något förtroendevotum. Dess beviljande är en ätgärd som är nödvändig för rikets väl. Men fastän talaren alltsä trodde opinionerna om ministeren ej böra bestämma nägons votum i denna sak, ansåg han det dock lika angeläget som nägon, att konungens rädgifvare i dessa brydsamma tider ega hela landets förtroende. Sådant beror dock mindre på hvad stånden besluta, än på hvad hela folket önskar, och vida beklagligare än att tvenne ständ voterat de nuvarande rådgifvarne sitt misstroende, är att de motsatt och motsätta sig alla de stora åtgärder som folket fordrar och hvilka man har så stort skäl antaga vara dess gemensamma önskningar. Säsom ledamot af hemliga utskottet kunde tal. naturligtvis ej yppa hvad som der blifvit honom meddeladt, utan mäste han hänhålla sig endast till förhällanden som äro offentligen kända; men redan dessa äro sådana, att de böra uppmana oss att vara. beredda. Kriget föres på tvenne olika skådeplatser. Man har sett att det på bäda ställena gått långsamt, att det varit svårt att aogripa den ryska makten. I söder har man dock nu beslutat ett försök. I norr har man funnit sådant förenadt med alltför stora svårigheter. Det södra företaget är dock ganska vanskligt och det är möjligt att det kan misslyckas. Hvad skulle väl följden deraf blifva? Mäste icke de vestra makterna då använda alla sina krafter på detta häll och öfvergifva norden? Hvad vidkommer de tvenne andra stormakterna, sä har åtminstone den enas hållning varit ganska vacklande. Röna vestmakterna motgångar i söder, är det möjligt att ett krig utbryter äfven på Europas kontinent ech det är då tänkbart att Ryssland skulle kunna få öfverhanden i norden. På grund af allt detta, skulle Sverge handla ganska illa om, på den tid dä ständerna ej äro tillsammans, dess regering ej skullo vara beredd att möta alla eventualiteter. Hr Rydin utgick från den synpunkt, att ingen kan veta hvad framtiden bär i sitt sköte, hvarken i afseende på händelserna eller i afseende på rådgifvarne, d. v. s. huruvida dessa sednare komma att qvarsitta eller ej; men en sak bad talaren få lägga statsutskottet på hjertat, att nemligen utskottet måtte göra sig underrättadt i hvad mån Norge till försvarsväsendet bidrager. Man hade talat i allmänna ordalag om Norges bidrag, men detta var angeläget få på siffran utredt, ty förhållandena till utländska makter äro för båda folken gemensamma. Hr Asker yttrade sig instämma med hrr Schwan och Wern, görande hen i förbigående nägra ogillande anspelniogar på den personliga ensidigheten, på samma gång ban komplimenterade klokheten och omtankan om hvad fäderneslandets väl kräfver,. Hr Kock bestred ånyo all nytta af den förda diskussionen och föreslog att ständet skulle besluta att den kongl. propositionen måtte remitteras utan att ätföljas af något diskussionsprotokoll, på det att dettas expedierande ej skulle fördröja remissen. Hr Wallenberg uppträdde för att bestrida den uttalade satsen, att konungens rådgifvare skola anses ega representationens förtroende i bändelse 2 stånd stadna mot 2 i sina omdömen om rädgifvarne. Dertill fordrades enligt talarens äsigt åtminstone 3 stånds beslut. Konungen kan visserligen bibehälla en rådgifvare oaktadt 2 stånd voterat honom sitt misstroende, men man kan derföre ej säga att denne rädgifvare eger representationens förtroende. I sjelfva saken var tal. af den åsigt att medel ganska väl behböfves för materielen sä till lands som sjös, men önskade han att statsutskottet mätte gifva sitt tillstyrkande med det vilkor, att penningarne blifva använda till materielens iståndsättande. Ståndet beslöt derpå remiss af propositionen, hvarefter emellertid uppstod en liten debatt huruvida diskussionsprotokollet skulle till statsutskottet medsändas och, om så skulle ske, huru snart protokollet borde vara färdigt. Slutligen stannade man vid det beslut att protokollet borde vara färdigt om 14 dagar, och skulle de yttranden, som till denna tid icke blifvit af.emnade, ej få åtfölja remissen. Efter det sälunda diskussionen angående mindre