Aftonbladet – 22 september 1854, sida 3

rande mot andra. Genom sina beslut i dechargefrågan har borgareståndet tillräckligt tydligt ådagalagt sina tankar om vissa bland konungens rädgifvare. Att nu den statsrådsledamot, mot hvilken borgareståndet främst uttalade sitt misstroende, likväli ståndet uppträdde med förevarande kongl. proposition, bevisar att borgareständets åsigt icke har vunnit och ej kommer att vinna något afseende. Ett sådant handlingssätt kan ej bidraga att upprätthålla förtroendet i landet. Hvad nu specielt angick beloppetaf lilla kreditivet, så funnos inga motiv anförda hvarför det skall höjas, utan talades endast i allmänhet om rikets sjelfständighet. I afseende på det vid förra riksdagen beviljade lilla kreditivet hade emellertid än i denna stund ingen rodogörelse erhållits huru detsamma blifvit användt. Enligt hvad man tror sig veta har den hälft deraf, för hvilken inga föreskrifter blifvit meddelade, användts nästan uteslutande till karantäner ; och detta ända derbän, att för flera utgifter, till exempel understödet åt de brandskade på S:t Barthelemy, hvilka bordt af kreditivet bestridas, andra utvägar måst beredas. För lyftande äter af den för försvarsverket afsedda hälften, föreskrifver grundlagen vissa försigtighetsmätt för att betrygga ett noggrannt användande, säsom att hela statsrådet skall derom höras. En föredragning derom inför statsräderna skedde visserligen äfven och de tillstyrkte lyftningen, men de upplys gingar som dervid lemnades dem voro, så vidt af tatsrädsprotokollet kan synas, så godt som inga. De ingingo dervid ej i någon undersökning om Sverges ställning och huruvida för neutralitetens upprätthällande skulle erfordras nägra sådana ansträngningar. Fastän blott 3 å 4 veckor återstodo till riksdagens öppnande fann man sig icke föranläten dröja till dess, utan linieskeppet Carl Johan fick sin machin, och det har också sedermera presenterat sig för Rikets Ständer. Vidare hafva ständerna under denna riksdag för neutralitetens upprättbällande anvisat ett kreditiv af 2!, million. Huru har väl detta betydliga belopp blifvit användt? Jo till afsändande till Gottland af en kommendering, hvars halfva styrka dock om nägra få veckor återkallades, till underhällandet af en s. k. flygande eskader samt till några öfningar med linineflottan, som visat sig i Stockholms skärgård. Dertill kommer anskaffandet af 8000 kaskar från Berlin, om hvilka tal. emellertid hört kompetenta personer förklara, att de äro odugliga till fälttjenst. Drygaste delen af medlen hafva således åtgätt att hålla flottan bemannad och armåen på benen, hvaremellertid under allt detta neutraliteten sldeles icke varit hotad. Frän den ena sidan har sådant alldeles icke kunnat komma i fråga, och om man ä den andra haft för afsigt tvinga oss att lemna vår neutrala ställning, hade de 1200 man som stodo på Gotiland ej mycket förmått till motande af en påtryckning. Alltsammans reducerar sig således till en rioga öfning för nägra få kärer. Förhållandena synas för framtiden bli temligen lika med det förflutna årets. Ryssen kan ej hota oss, och de szndra makterna synas ej gå så längt i sina anspråk. För Sverge äterstär således ingenting annat än att vara rustadt för händelse af krig. Men hvarför gör man då icke här säsom i andra länder, t. ex. Holland, och säger: så och så mycket behöfva vi till krigsrustningar? Handlade vär regering så, skulle hon få hvad hon visade sig behöfva, och genom rent ut begärda och rent ut beviljade bestämda anslag upprätthälles bäst förhållandet mellan representation och regering. Det syntes visserligen talaren som om ingenting annat kunde behöfvas än medel till materielen; men vore nu så, att man ville hafva äfven till öfningar, måtte man dä äfven säga det. Af statsrädsprotokollet tyckes man kunna sluta, att meningen är att hälla trupper på benen, mendet tillhör härvid representationen atttillse att sådant ej sker som ej gagnar till nägot. Dä ständerna sednast skulle bevilja ett kreditiv, skreks väldeliga om allmänna opinionen, och talaren hade derför låtit sina inkast tystna, men han förmodade att denna allmänna opiniop, om den funnits, nu fått sitt lystmäte. Man har nu fått se hvad det vill säga att upprätthålla peautraliteten och hvad det kostar. Tal. trodde att kreditivet borde fastställas till 1 million, och avser sig regeringen, meå anledning af en sådan prutning, behöfva nägra anslag, så är riksdagen ännu ej slut. Hr Nygren instämde. Hr Billström (ledamot af hemliga utskottet) förklarade sig ej hafva någon särskild anledning att, hvad det ifrågavarande kreditivet beträffar, tillstyrka det stora belopp som blifvit äskadt. Han ansåg det representationen haft anspråk att erhålla någon redogörelse för användningen af det förra lilla kreditivet och det sednare anvisade stora beloppet. Vidare anmärkte han, att det ej blifvit upplyst att Norge nu kommer att bidraga något. Norges förra bidrag var ganska obetydligt i förhållande till Sverges, och äskar man nu här ytterligare ett så stort belopp utan att der nägot begäres. Då dessutom ständerna gifvit den nuvarande styrelsen ett sädant misstroendevotum som vid behandlingen af dechargebetänkandet skedde, synes ej nu ett sä stort förtroendevotum böra ifrågakomma. Här är också fråga om sammandragnivgar af armeen och utrustning af flettan, säledes ej om materiels anskaffande, hvadan det ändamål för hvilket dessa penningar skulle användas mera afse krigstillständ, och dä böra snarare det stora kreditivet ökas, hvilket talaren ej ville motsätta sig. (Forts.) Bondeständet. De kongliga propositioner, som i sista plenum afgäfvos, hafva i dag blifvit till statsutskottet remitterade, men med så stor mängd anmärkningar, att tiden icke tillåter för dagen deraf meddela ett nägorlunda lämpligt sammandrag, utan mäste redogörelsen derför uppskjutas tills i morgon, så mycket heldre som flera ledamöter förbehållit sig att då få afgifva yttranden om dessa anspråk på nya medel. Emellertid kan nämnas att propositionen rönte enbäilig och nästan bitter opposition. Jernvägsfrågan eller statsutskottets utlåtande n:o 273 företogs derefter. Blott nio talare hunno yttra sig, dä likväl många flera hafva anmält sig. Meningarne voro ganska splittrade om sättet, ehuru nägorlunda enighet tycktes råda om sakens behöflighet. Redogörelse för redan afgifna yttranden meddelas i sammanhang med den för diskussionen, som blir i afton. RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Inför rådhusrättens 5:te afdelning förekom i gär äter undersökningen angäende den olyckliga tilldragelsen då befälbafvaren å skeppet Esther, kapten Falander, natten mellan den 26 och 27 sistl. Februari, under uppkommen sinnesrubbning, i sjön utanför Bahia, ihjelsköt matroserna Norrby och Erlandsson. Till domstolen hade nu ankommit sundhetskollegii utlåtande öfver Falanders sinnestillstånd då gerningen föröfvades, och instämde detsamma till alla delar med det redan förut af stadsläkaren doktor Blachet med