dadt. RIKSDAGEN. PLENA I GÅR F. och E. M. Bidderskepet ech Adeln. Fortsättning af gårdagens plenum. Hr Ijärne upplyste att det ej var nu fräga om ett statslän, utan endast om sättet huru ett sådant bör ske, samt gillade län, då det är fråga om större industriela företag, på det att kommande generationer mä till nägon del bekosta dem. Anssg utskottet bafva utsträckt frägan för långt, och ville derföre utesluta orden andra större företag.n Hr Bildt. Attnågon lockbeta ej ligger i betänkandet, synes klart, om man läser utskottets resonnement pag. 11. Staten har 2 slags utgifter nemligen löpande och för framtiden. För dessa sednare böra öfverskot!en användas, som fördelaktigast sker genom deras användande att betala amortering och ränta ä län, hvarmed man med större fördel på en gång utför ett arbete för framtiden, än om man endast an vänder de årliga öfverskotten. Talaren jemförde staten med en egendom, som afkastade mer än utgifterna, och hvars egare upptar ett län till dess förbättring samt använder öfverskottet till amortering och ränta. Skulden är endast fördelaktig om den användes på ett förnuftigt sätt. Frågan är här att efterse, huru man skall bära sig ät, om man vil hafva jernvägar, hvilka ej utan län låta sig verkställa. Talaren tog exempel af Preussen, som efter kriget 1813 upplänade penningar, hvarigenom det lyckades förekomma bankrutt, ochsäledes genom statsskuldssystem afvärjde större olyckor. Näringsidkarpe få fordel af statslån genom räntans sänkning. Grundlsgen hindrar icke Rikets Ständer att skuldsätta riket utan konungens samtycke. Så har flera gåvger skett genom riksgäldskontoret. Lånen föresläs vara betalda inom 42 år. Man kan fråga: är det rätt att nuvarande generation drager tunga för den kommande? Af fruktan för missbruk bör man ej afhålla sig från bifall. Dä skulle man frukta för äfven de nyttigaste saker, såsom elden och ångan Då intet annat är i fräga än huru län skola upptagas, yrkade talaren bifall. Hr v. Troil yttrade sig i enabanda syfte, anseende målet, hvartill staten lånar, vara dei som bestämmer det nyttiga eller skadliga deraf. Det blir alltid skadligt om staten länar till icke produktiva ändamäl Österrike hade varit förloradt om det ej genom län hade satt sina finanser i skick. Sannt är att dryga skatter derför trycka, men bättre det än bankrutt, med dess alla olyckor. Lättheten att upptaga län, då redan statsskuld finnes, ligger deri, att folket vant sig vid sådana förhållanden. Talaren anförde hurusom armåens pensionskassas obligationer vid deras utgifvande fallit ända till 75 procent, troligen af ovana vid fondpapper. Sedermera stego de så, att räntan kunde nedsättas. Tal. ville anföra Belgiens exempel, som förut betungadt af skuld upptog län till utförande af sitt jernvägsnät, hvarigenom det blifvit för detsamma möjligt att bära sina bördor. Specie har blifvit åsatt obligationerna såsom lugnande, och behöfver ingen långväga förklaring. Om fondpapper blifva gällande, så ökas rörelsekapitalet, hvarigenom lån underlättas. Riksgäldskontoret har sält obligationerna, men det kunde ej ske på en gång. Om jernvägar mer eller mindre bära sig är underordnadt, utan höjandet af produktionen i landet, lättheten i transporter, egendomsvärdenas stigande i följd deraf c. äro hufvudsaken. Talaren sansåg likaledes grundlagen ej hindra skuldsättning. Yrkade bifall. Hr Gripenstedt ansåg att rättaste sättet varit, att först besluta om saken och sedan om medlen, men kunde dock medge att man först pröfvade sättet för anskaffande af medlen. Då man ur allmänna satser sätter sig emot, så böra dessa satser försvara ett afslag ä statslån under alla omständigheter. Talaren kan ej föreb:å utskottet, alldenstund det flerestädes säger, att skuldens nytta beror af ändamålet, och då, efter frågan är om jernvägar, fördelarne af dem dels direkt dels indirekt motsvara o.ägenheterna af statslån. Ansåg den föredragna punkten vara temligen cskyldig såsom ej innehållande något positift. Men saknade ett tillögg, att Kongl. Maj:ts sanktion skulle erfordras, till de af ständerna beslutade eller blif vande beslutade företag. En talare har visat att Ständerna rätteligen kunna sätta riket i skuld. Men K. Maj:t är i tillfälle att minska faran, då han skall sanktionera de företag, som skola med länen utföras. Yrkade bifall med detta tillägg. Säsom vi i går nämnde bifölls paragrafen med nämnde tillägg med 35 röster mot 33. 3, 5, 7 paragraferna samt slutmeningen, deri föresläs en underdänig skrifvelse om Kongl. Maj:ts sankdon, återremitterades. I 6 ändrades 112 rår 24 sk. till 112, rdr. Derefter biföllos utan diskussion statsutskottets betänkanden N:ris 277—287. På grefve Sparres förslag beslöts inbjudning till öfrige ständen i beslutet om privatbankslagen. Presteståndet afslutade i gårdagens aftonplenum privatbanklagen och gillade vid 19:de med 22 röster mot 14 beräkningen af 8 proc. ränta i privatbankssedel som sedan privatbank gjort konkurs, ej vid uppvisandet invexlas mot bankens mynt. Vid den 18:de gjordes den ändring att prescriptionstiden å upphörd privatbanks sedlar, bestämdes till 2 år i stället för af utskottet föreslagne 5 år. Den 25 skulle, då den strider mot ingressen till lagen, och handlar om banker, som ej utgifva egna sedlar, ur förlaget utgå. Doktor A. Nordsiröm yrkade att en maximisumma af 10,000,000 skulle bestämmas öfver hvilken privat bankerna ej skulle få utgifva sedlar. Ståndet betraktade detta yrkande som en ny motion, hvilken skulle hvila på bordet till nästa plenum. De paragrafer af förslaget, som i redogörelsen ej blifvit omnämnda, äro utan förändring gillade. Borgareståndet. Vi återkomma nu till en sammanfattad redogörelse för don i går nå f. Mm. höäriada Aamh I aftanara nla