Aftonbladet – 21 september 1854, sida 2

I går middag syntes vid Söderarm 11 ångfregatter, kommande från Degerby, gående söderut. — Enligt Messager de la Flotte skall den af Messager de la Manche nyligen meddelade underrättelsen, att hela Östersjöeskadern. skall återvända till Cherbourg, vara åtminstone för tidig, och ännu skall man icke hafva fattat officiellt beslut derom. Eng-. land sjelft är ännu tveksamt huru det. skall förfara med sina skepp. De segVande fartygen äro återkallade, men skruffartygen skola sannol.kt lemna Östersjön först då kölden tvingar dem dertill, en period som inträffar än tidigare, än sednare. Men så länge ännu ett engelskt skepp dröjer i det fientliga farvattnet, skall också ett fransyskt dela farorna och mödorna med detsamma. M Patrie, har bref från Östersjön af den 3 September, hvari förmäles att eskadern dagen förut lemnat Lumparfjörden och gått till ankars vid Ledsund, för att följande dagen förbereda en rekognoscering af Reval. Årmåen har den 2 Sept. lemnat Bomarsund, sedan alla dervarande fästningsverk blifvit förstörda. De tre tornen, det stora hufvudfästet — allt sprängdes i luften. Om aftonen den 2 Sept. såg man intet annat af ryssarnes verk än höga grusmassor, som voro inhöljda i tjock rök, ur hvilken då och då klara lågor ännu uppflammade. Stundom hörde man ännu granater flyga i luften med grus och brinnande spillror, emedan man med afsigt, för att tillintetgöra möjliga försök att släcka elden, låtit dem qvarligga inne i branden. Oesterr; Soldatenfr. bevisar att engelskfransyska stridskrafternas återtåg från Östersjön, sedt frin ren militärisk ståndpunkt, kan hvarken i politiskt eller strategiskt hänseende klandras, och tillägger sedan: Engelsk-franska armadan skulle dessutom under flera månader midt ibland isen i Östersjön vara en förlorad post. Strategien fordrar tvärtom, att en sådan fruktansvärd styrka förblifver disponibel, och att den som styr statens roder kan använda den på hvarje punk, som under loppet af en lång vinter skulv kunna blifva af mera strategisk vigt än Rysslands infrusna anfallspunkter. — Riktigheten i denna satts är så klar, att man icke begriper huru man skulle kunna tilltro en amiral Napier och en marskalk Baraguay att handla annorlunda. Då den berömde sjömannen uttalade orden: gossar, hvässen edra änterbilor! tänkte han på äntring af de ryska skeppen; han kunde icke förutsätta att dessa skepp om sommaren skulle gömma sig baxom granitmurar och om vintern bakom isen. Man må icke förbise att en krigsflottas första uppgift är att skydda statens handelsmarin. Men de ryska amiralerna öfverlemnade bandelsfartygen åt sitt öde, och ryska handelsflottan i Östersjön är så godt som tillintetgjord. Detta ena mål har amiral Napier således uppnått; för att ernå det andra ändamålet, förstöringen af ryska flottan och en större sjöfästning än Bomarsund, skall man utan allt tvifvel vidtaga nödiga förberedelser under vintern i de engelsk-franska land och sjöarsenalerna. Äfven är det alltid möjligt att, såsom på många håll försäkras, de allierades krigsplan kan ha blifvit ändrad. Sedan det lyckats att genom de samtidiga anfallen i Östersjön och Svarta hafvet draga de ryska stridskrafterna åt olika håll och förhindra deras förening på en enda linie äfvensom starka detachementers afsändande till asiatiska krigsskådeplatsen, så kunna vestmakterna nu med desto större utsigt till framgång ännu under senhösten skicka ett särskildt detachement under marskalk Baraguays befäl till Anatolien för att operera mot ryska armåen i Tiflis.