Aftonbladet – 21 september 1854, sida 2

Styrmansgatan, N:o 42 Grefgatan, N:o 16 Kaptensgatan, N:o 2 Styckjunkareoch N:o 5 Grefmagnigränd. I likbet med förhällandet under förlidet ärs epidemi har den arbetande och tjenande folkklassen hufvudsakligen af sjukdomen blifvit angripen, men den har äfven utkräft sina offer bland ståndspersoner, ebura i mindre antal. Nögra särskilda sjukvärds-anstalter bafva hittills icke ansetts behöfva iordningställas, så länge sjukdomen icke varit i desto starkare tilltagande, och provisoriska sjukliset med 50 sängar och kongl. serafimerlasarettet med 24 d:o synts kunna supplera det förhandenvarande bet:fvet deraf. I anseende till sjukdomens tillväxt -uder den sednare veckan kommer dock 10:71 z.or,ondagen ett dylikt sjukhus att öppnas å norra käsernen vid Ladugärdslandet, med utrymme till en början för nägra och tjugu sjuka och utvägar att uian tidsutdrägt kunna öka antalet till mer än dubbelt. Märkligt nog bar ännu ingen af den på sjukhusen anställde sjukvårdspersonalen eller dersiädes redan förut varande patienter i kolera insjuknat, oaktadt de sednares antal på ena stället uppgätt till nära 100 och på det andra till vida deröfver. På provisoriska sjukhuset hafva väl 2:ne personer, ditremitterade för andra sjukdomar, måst öfverflyttas från den medicinska till koleraafdelningen, men bäda voro nyligen komna från rädhushäktet och ledo redan af kolerinsymtomer vid ankomsten till sjukhuset. Med undantag mähända af ett eller annat enstaka fall har nägon klagan öfver bristande sjukvärd hitintills icke försports, utan hafva de insjuknade erhållit en så skyndsam och verksam hjelp, som möjligt varit. I anseende till en minskad sjuklighet för öfrigt har det förunnats hufvudstadens fattigläkare att så mycket mer odeladt kunna egna deras tid och omsorg åt de kolerasjukes värd. Till biträde åt fattigläkaren i Ladugärdslands församling, hvars tid och krafter varit mest tagna i anspråk, har en särskild läkare blifvit förordnad, och derförutan ett åkdon stäldt till hans disposition. Ingen älder har undantagsvis af sjukdomen varit skonad, utan hafva säväl barn, äfven de spädare, som medelälders och älderstigna personer deraf varit hemsökta. Negligerade diarrheer hafva i allmänhet uppgifvits säsom föregångare till och beledsagare af de flesta dödsfallen. Det maktpäliggande problemet huruvida sjukdomen denna gång här uppkommit spontant eller blifvit hitförd genom smitta har icke på ett tillfredsställande sätt kunnat lösas, på grund af de förhållanden som för utredningen deraf sig nu företedt. Väl är det sannt att efter den bekanta Bomarsundsfärden och kryddkrämaren Davidsons kort derefter inträffade död, sjukdomen började småningom allt mer och mer sprida sig, men på samma dag och några timmar före honom insjuknade i fullt utbildad kolera uppassaren på ångfartyget Berzelius Joh. Fr. Fröling, hvilken, så vidt utrönas kunnat, med Bomarsundsfararne icke varit i någon slags beröring. Föröfrigt ha under 1oppet af den sist passerade vintern, våren och sommaren tid efter annan ätskilliga intensiva sjukdomsfall af sporadisk kolera förekommit, deribland jag må nämna aktören P. J Pettersons den 12 sistl. Juni, som, enligt förmälan, insjuknade med så väldsamma koleralikartade symptomer att efter ett kort lidande, hans död deraf blef en omedelbar följd. För inhemtande af rätta sammanhanget härom har jag hos den aflidnes läkare begärt en önskad upplysnicg derom, utan at ännu hafva lyckats erhålla en sådan. Erligt till pastorsembetet i hofförsamlingen aflemnadt bevis öfver dödsorsaken, skall han hafva afliditisporadisk kolera. Stockholm den 19 September 1854. J. D. Ahlberg, förste stadsläkare.