Aftonbladet – 20 september 1854, sida 3

När sedan statsutskottets betänkande N:o 272, angående införandet af fondsystemet, föredrogs, uppträdde först Lekberg emot saken. Första frågan ban ansåg böra besvaras var den, om jernvägar äro så brädstörtadt oundgängliga, att den svenska jorden derför behöfver pantsättas. Denna fråga trodde talaren sig kunna besvara med nej. Ifvern för jernvägarnes ofördröjliga utförande ansäg han vara en vurm, som öfvergätt till feber, en sjukdom, som äfven uppenbarat sig i betänkandet, hvilket är ganska sjukt, och vid hvars begrafning han önskade att bonde ständet så fort som möjligt skulle komma att biträda. Det är icke jordegarne, som önska skuldsätta landet, utan kapitalisterna, hvilka vilja förtjena på sina penningar. Men till en sädan skuldsättning ansäg talaren bondeständet icke vara kalladt, icke heller hafva dertill erhållit fullmakt, hvarför han yrkade återremiss och afslag. Henrik Andersson och Ola Persson hade hvardera ett utförligt motiveradt, skriftligt anförande, hvaride äfven yrkade återremiss och afslag, och Jonas Christofersson, Matts Persson och Sahlström talade äfven emot utskottets förslag. Dä frågan icke hann afslutas, utan äfven i afton kommer att behandlas, uppskjutes den vidare redogörelsen tills i morgon.