Aftonbladet – 19 september 1854, sida 2

till föredragande i Högsta domstoleri. Det finnes icke mer än en mening om det utmärkta sätt, hvarpå han i ena eller andra egenskapen fullgjorde sina åligganden. Under den brist på stora embetsmannaförmågor, hvaraf vår tid lider, hade Bibau, om icke försynen brutit hans bana, utan tvifvel blifvit en prydnad för den kår som han tillhörde. Han egde härtill alla erforderliga egenskaper: en snabb, man kunde nästan säga blixtsnabb uppfattning, en fördomsfrihet, som lugnt pröfvade, ett omdöme, som aldrig tog miste om det rätta, och dessa egenskaper gjorde, att han arbetade med en otrolig lätthet. Den vederqvickelse, som andra söka i hvilan, fann han i sjelfva arbetet; under senaste sommar gjorde han dubbeltjenstgöring såsom revisionssekreterare. Det tillhör icke oss att beklaga den enskilda förlust, som drabbat tungt den aflidnes anhöriga och talrika vänner; men vi gifva uttryck åt den allmänna saknad som låtit förnimma sig öfver den alltför tidiga bortgången af en man, som gaf så lysande förhoppningar om en för fosterlandet gagnande verksamhet. — Vi uppfylla en dyrbar pligt då vi fästa våra läsares uppmärksamhet på det program för Stockholms Söndagsoch Aftonskolor, som kommitterade för dessa nulyckligtvis till ett helt och sammanhängande läroverk förenade anstalter låtit å bladets första sida införa, och vi lägga föräldrar, husbönder och målsmän varmt på hjertat, att icke förbise de välgerningar, som genom denna anordning erbjudas åt deras barn, lärlingar och myndlingar. Huru många åldrade yrkesmän hör man ej klaga, att ingen vänlig hand i deras unga år utbildat deras iakttagelseförmåga och öfvat deras handlag just på ett sätt, som skulle hafva kunnat ställa det mekaniska arbetet på en intelligent bas och förmildrat svalget mellan handtverket och konstnärskapet, detta svalg, som den förfinade forntiden icke kände och som den bildade nutiden åter sträfvar att i mensklighetens intresse utjemna? Välan, ädle nitilskare för bildning, förkofran och menniskovärde hafva lyckats i sina bemödanden att åt den uppväxande generationen erbjuda hvad ett oblidt öde nekade dess fäder. Öfverallt i vår vidsträckta hufvudstad öppna sig lärosalar, som icke allenast erbjuda åt barnaåldern kunsskapens första frukter, utan också vinka de äldre med glada löften att på stunder, som eljest egnas åt hvilan eller förströelsen, återhemta det i barndomen försummade och till. egna sig den sinnets odling, den blickens säkerhet, den smakens förfining, som ger det mekaniska arbetet ett högre värde på samma gång den förljufvar dess mödor genom en klarare insigt i dess betydelse. Det höfves Sverges hufvudstad att gå i spetsen för arbetets upphöjelse,. Ett vackert steg har blifvit taget genom öppnandet i olika delar af dess område af dessa lärosalar. Måtte de aldrig stå toma; måtte hågen för deras begagnande tilltaga bland äldre och yngre; måtte Stock. holms invånare i allmänhet, och dess närande klasser isynnerhet, icke spara några bemödanden att göra dem tillgängliga för allt större och större kretsar; och frukten skall snart visa sig i uppväxandet af en lyckligare, intelligentare och sedligare befolkning, och brott, råhet och elände blifva lika sällsporda som de förut varit vanliga; från hufvudstaden skall det helsosamma inflytandet sprida sig till landets alla delar, och äfven i de aflägsnaste bygder skall man erfara de helsosamma verkningarne af Stockholms Söndagsoch Aftonskolor.