Aftonbladet – 16 september 1854, sida 3

dam från landsvägen, och hon hade nyss anländt från en resa. Förlägenheten i hennes väsen med anledning af det ovana larmet på gatorna, schalen som hon bar på armen, den klumpiga paraplyn och den lilla korgen, de hvita långfingrade handskarne, hvarvid hennes händer icke voro vana, allt röjde en gammal qvinna från landet i sin enkla helgdagsdrägt, som kommit till. Coketown på en blott sällan. företagen utflykt. Stefan Blackpool, som med den för hans klass egna snabba uppfattning bemärkte allt detta med en enda blick, nedböjde sitt uppmärksamma ansigte — detta ansigte, som, liksom så många af hans likars ansigten, genom den långa vanan att arbeta med ögon och händer midt under ett förfärligt buller, tillegnat sig det sammanträngda uttryck som man så ofta finner i de döfvas ansigten — för att bättre kunna höra hvad hon frågade honom om. Förlåt, sir, men såg jag er inte komma ut från denna gentlemans hus ? frågade den gamla qvinnan, i det hon pekade på mr Bounderbys hus. Det var visst ni, om jag ej möjligen varit så olycklig att taga miste på personen. Jo, missus, svarade Stefan, det var jag. Har ni, — förlåt en gammal qvinnas nyfikenhet! — har ni talat med egaren till detta hus ? Ja, Missus. Huru såg han ut? Var han frisk, munter och glad?, I det hon rätade sin egen figur och höjde på hufvudet för att bringa sin hållning i samklang med sina ord, föll det Stefan in att han sett denna gamla qvinna förr och icke riktigt kunde med henne. Åh ja, visst var han detv, svarade han, betraktande henne nogare. Och frisk, sade den gamla, som den friska blåsten?