Aftonbladet – 15 september 1854, sida 2

singfors, som domineras af den midt i staden liggande ryska kyrkan. Krigsskeppen blefvo genast signalerade på denna del af kusten; och Helsingfors invånare intogo alla höjder och betraktade med oro hafvet. Marinetablissementet i Sveaborg består af 7 öar, på hvilka otaliga försvarsverk äro byggda. De sednare äro beväpnade med 810 kanoner. Det ligger framför Helsingfors, hvarifrån det är skildt genom en smal hafsarm. Der finnas flera genomfartsöppningar, men blott en är praktikabel. Denna ligger söderut mellan Treskholm och Gustafssvärd. På tvären i detta genomlopp har man lagt en tredäckare, som är lastad med stora stenar och i ordning att borras i sank, för att spärra kanalen, för den händelse att den fransk-engelska eskadern skulle forcera inloppet. Denna ryska tredäckare hade strukna segel och den röda (tredje) amiralsflaggan. De an dra ryska skeppen, 6 till antalet, befinna sig i stora hamnen bakom ön Treskholm. Den ögrupp, på hvilken Sveaborgs försvarsverk äro sammanförda, intager, utom Längörn, som ligger åt sidan, en rymd af 1100 metres (något mer än en fjerdedels mil) i längd och 600 metres i bredd. Denna rymd är omgifven af små holmar, klippor och faror af alla möjliga slag, hvilka man kan betrakta såsom Rysslands bästa försvarare i finska viken. På en af dessa holmar befann sig det för sjöfarten ganska fördelaktiga hvita fyrtornet. Efter Bomarsunds intagande hafva ryssarne sprängt detta torn i luften, och på en liten holme i granskapet uppfört ett annat fyrtorn, som har för ändamål att gifva falska signaler. Denna nya byggnad, som har mycken likhet med den förstörda, bestär af bräder, öfverdragna med hvit duk, på sätt vid teaterdekorationer är brukligt. Vi hafva förskaffat oss full bekräftelse på detta faktum: de skepp, som icke kände förhållandet och toge pejlingar efter denna falska fyr i förmodan att det är den verkliga, skulle ofelbart förolyckas. Ankomsten af den franska korvetten och den engelska ångbäten, ledsagade af de på afstånd kryssande fregatterna, förorsakade en litlig rörelse i staden. I ett ögonblick var garnisonen på benen och kanoniererna vid sina kanoner, ugnarne i verksamhet för att glödga kulor. Vi åskädade alla dessa förberedelser. Efter någon stunds förlopp affyrade Treskholmsbatteriet ett kanonskott, som snart följdes af ett andra, ett tredje, ett fjerde, men kulorna hunno oss ej. Omkring kl. 5 gingo Phlegeton och Lightning nägot tillbaka och lade sig midt ibland de i en enda division uppställda fregatterna, med Imperieuse, i spetsen. Från detta ögonblick gåfvo ryssarne en oafbruten eld. Man såg från skeppen huru deras vanmäktiga kulor genomforo vattnet. Följande dag den 27 begaf sig engelska fregatten Magicienne med parlamentärflagga mot land, för att kommunicera med fästningens guvernör och begära de engelska fängarnes utvexling mot ett lika antal ryska af Bomarsunds besättning. Omkring kl. 10 lättade den franska korvetten ankar och afsegade till Hangöviken och kl. 2 sökte man med kikare upptäcka finska kustens yttersta udde, då en do? knall hördes i fjerran. Flera andra knallar följde, och snart urskiljde man rökhvirflar vid horisonten. Explosionernas antal och styrka tilltogo, och vid annalkandet fann man att ryssarne, trogna sitt försvarssystem, sprängde i luften sina fästen och verk vid Hangö, af fruktan för ett anfall på desamma. Dessa verk, belägna på yttersta udden af halfön af samma namn, bestodo 1) af fästet Gustafsvärn som, beläget på en 5, försvarades af 25 kanoner och 2 mörsare samt innehöll ett krutmagasin, kommendantshus och tre kaserner; 2) af fästet Gustaf Adolf, likaledes anlagdt på en Öö och bestyckadt med 12 kanoner och 2 mörsare; 3) af batteriet Meyerfeld, om 7 kanoner, likaledes på en ö, och slutligen batteriet Ruscen, anlagdt icke längt frän Gustafsvärn. Tvenne andra batterier, belägna på fasta landet, det ena vid byn Drohamberg, det andra vid Dull, voro ännu icke förstörda. Dessa verks förstöring har en stor betydelse. Ryssland, träffadt af förlusten af Bomarsund, uppger sålunda utan försvar en mycket vigtig del af finska kusten, och dess kanonbåtar, som funno en säker tilldykt under kanonerna vid Hangö, äro tvungna att alldeles öfvergifva Bottniska viken, som liksom Östersjön upphör att vara en rysk sjö. Hittills hade man i Petersburg icke velat utrymma Bomarsund och Hangö, emedan man trodde dessa orter tillräckligt skyddade af de många skeppsfartssvårigheterna. Efter en lyckig färd gick Phlegeton den 28 kl. 3 e. m. för ansar på Bomarsunds redd.n ——