Aftonbladet – 13 september 1854, sida 2

j kolerasjukdomen här i riket var gängse, intet fall fö-rekommit, der sjukdomen bevisligen blifvit öfverförd: till frisk ort genom smitta ifrån sädan ort, der den upphört att såsom epidemi vara gängbar, samt sundhetskollegium, uti afgifvet yttrande i ämnet, jemväl förmält att koleran endast ansåges smittosam dä den säsom epidemi på någon ort vore gångbar; så hade Kongl. Maj:t, uppå karantänskommissionens i Stockholm härpå grundade framställning om obehöfligheten af karantän för fartyg, kommande frår orter, der ifrägavarande sjukdom icke såsom epidemi utbrutit, eller hvarest den ej längre sälunda vor: gängse, funnit godt i nåder förordna, att en ort då först borde anses smittad och konsulerne upphöra at: derifrån utfärda rena sundhetsbetyg, när ortens auktoriteter ansåge kolerasjukdomen hafva börjat att epidemiskt vara der gängse; i sammanhang hvarmed kollegium erhållit nädig befallning att, för verkställigheten af Kongl. Maj:ts sålunda fattade nädiga beslut, om de förhållanden, hvarunder en ort finge anses af kolera smittad, vederbörande konsuler genom cirkulärbref underrätta, med förständigande att sundhetsbevisen borde: innehålla bestämd uppgift huruvida kolerasjukdomen: vore, eller inom tio dagar förut varit såsom epidemi gängse ä den ort, hvarifrån betyget utfärdades, eller: i dess närmaste grannskap. En förklaring är således genom detta nådiga bref meddelad i afseende å den, enligt 1 i Kongl. kungörelsen af den 22 Februari 1834 gifne, och uti Kongl. kungörelsen den 12 November 1847 bibehällne föreskrift att kollegium skall kungöra hvilka orter i fremmande länder äro af kolera smittade; men hvarken nyssnämnde nådiga bref eller högstberörde Kongl. kungörelser innehålla någon bestämmelse angående de grunder, som böra följas i afseende å den uti samma s kollegium älagde skyldighet att förklara orter för ifrågavarande sjukdom misstänkta. En sådan bestäm-melse förekommer endast uti den, i afseende å orientaliska pesten och andra dylika sjukdomar ännu gällande Kongl. förordningen af den 7 November 1806, som stadgar att si snart kommerskollegium säker underrättelse erhållit, att pestartad sjukdom sig utrikes visat uti länder, från hvilka den genom skeppsfarten riket påföras kan, skall kollegium genom kungörelser gifva ullkänna hvilka utrikes orter äro smittade och: hviika utrikes länder, till föje deraf att smittade: orter ligga inom eller nära deras gränsor, böra för misstänkta hällas; hvilket sistnämnda stadgande up-penbarligen zsyftar att hindra fartyg som till Sverge: avlända frän smittad ort, innan sjukdomens utbrott. hunnit blifva härstädes kändt, att af sådan anledning undslippa karantän. Åtskilliga af de förhållanden, som föranledt detta stadgande, hafva dock, under den tidrymd som förflutit sedan 1806 ärs Kongl. förordning utfärda les, så väsentligen förändrats, att tilllämpningen af samma grunder i flera fall icke behöft och skäligen icke kunna äga rum. Den tid, inom hvilken underrättelsen om epidemiska sjukdomars utbrott i fremmande länder, med undantag af Ryssland, kunna härstädes erhällas, är, under en stor del af året, högst betydligem förkortad i jemförelse mot förr; och då kollegium samt karantänskommissionerne i Göteborg och Malmö således: ou mera, vida bättre än då, äro i tillfälle att, i mån af kolerasjukdomens spridande, skyndsamt vidtaga de i S I af Kongl. kungörelsen den 12 Nov. 1847 föreskrifne åtgärder, har kollegium ansett sig i sådane fall icke böra utsträcka gränsen för de misstänkta octerna sä längt, som eljest kunnat vara behöfligt. Sä länge karantänsåtgärder nästan uteslutande tilliämpades på seglande fartyg och deras laster, för hvilka nägra dagars senare framkomst till lossningsorten är af jemförelsevis ringare vigt, kunde, utan synnerlg olägenhet, karantänsskyldigheten åläggas äfven sådane fartyg, som med rena sundhetsbetyg anilände från frisk ort, som af någon anledning ansägs misstänkt; men detta förhällande har undergått en väsentlig förändring i den män trafiken med ångfartyg mellan Sverge och fremmande länder årligen tillvagit. Dessa slags fartyg, som i allmänhet verkställa sina resor påe vida kortare tid än andra, mäste, i följd deraf, då de komma från misstänkt ort, nthälla en förlängd karantän, hvarigenom högst betydliga oläsenheter tillskyndas alla medtöljande passagerare, hvilka, enligt 9 i högstberörde Kongl. kungörelse af den 12 Nov. 1847, skola under karantänstidenm qvarhållas ombord, med undantag af sådane, som blifva af sjukdom angripne och hvilka då skula till: karantänssjukhuset förflyttas. Erfarenheten, särdeles under sistlidne sommar, och den tid deraf, då inseendet öfver karantansanstalterna på Sverges östra kust var åt kollegium uppdraget, har tillfulio ådagalagt de, under dessa anstalters nuvarande skick oundvikliga svärigheter, stundom af ganska allvarsam art, som uppkomma när flera större ångfartyg, med en mängd passagerare, samtidigt qvarhållas vid någon af de i Stockholms skörgård befintlige karantänsplatser, hvarest byggnaderna, såsom afsedda för emottagandet endast af sjuke, icke lemna utrymme för ett större antal personer; och kollegium har, i följd af dessa omständigheter, sedan karantänstiden för de från misssänkta orter kommande fartyg blifvit utsträckt till 7 dygn, måst iakttaga största varsamhet i afseende på sådane orters förklarande för misstänkta, från hvilka. åopgbåtsfart till Stockholm eger rum. Dä kollegium den 9 November 1847 erhöll officiel underrättelse att epidemisk kolera utbrutit i S:t Pecersburg, förklarades denna stad, jemte Kronstadt, af zolera smittad, samt öfriga ryska hamnar vid Finska viken och Östersjön, äfvensom finska hamnarne från ryska gränsen till och med Åbo för kolera misstänkia; hvarefter och sedan sjukdomen änyo utbrutit i S:t Petersburg, alldeles enahanda kungörelse den 15 November 1852 blef af kollegium utfärdad. Vid begge dessa tillfällen måste behörig uppmärksamhet fästas å de särskilda förhållanden, som i afseende på Ryssland ega rum, och omöjligheten för kollegium att derifrån skyndsamt erhålla underrätteler om sjukdomens spridande. Postförbindelsen mellan Sverge och nämnde land underhälles icke genom ängfartyg och är i hög grad oregelbunden, långsam och ofta under flera veckor alldeles: afbruten. Vid den årstid, då ifrågavarande kungörelser af kollegiam utfärdades, kunna underrättelser från ryska Östersjöländerna i allmänhet iseke med posten förväntas på xortare tid än 12 till 14 dagar och vanligen icke ens på denna tid; hvaremot ett fartyg, under nägorlunda syunsamma omständigheter, utan svårighet, på ett sller annat dygn seglar öfver Östersjön och sålunda kan till Sverge anlända från smittad ort i Ryssland :ångt innan sjukdomens tillvaro derstädes hinner af kollegium kungöras. En nödig omtanka fordrade så:edes att, då epidemisk kolera utbrutit i S:t Petersburg under ifrågavarande årstid, alla ryska länder vid Östersjön samt hamnarne vId Finska viken ansågos för sjukdomen misstänkta. Ett alldeles olika förhållande, som således måste föranleda olika åtgärder, egde deremot rum, då kollegium den 29 sistlidne Juni från karanänskommissionen i Malmö erhöll underrättelse, att i Köpenhamn elfva personer insjuknat och aflidit i koera samt att bemälde kommission, genom ett under den 25:te i samma månad utfärdadt cirkulär, anbefallt vederbörande karantänsbefälbafvare att tills vidare oeh intill dess kollegium hunnit afgifva förklarande, hvilka af danska länderna borde anses såsom af kolera smittade, eller för nämnde sjukdom miscsänkta, förfara med fartyg och passagerare, kommande från Köpenhamn, säsom med fartyg och passagerare anländande frän ställe, som blifvit för smittadt förxlaradt, samt med sådane farkoster och resande, som anlände från danska öarne, iakttaga enahanda försigsighetsmått, som med fartyg och resande, hvilka kommo från för kolera misstänkt ort. I anledning af denna anderrättelse och i öfverensstämmelse med de af koliegium under en längre följd af år tillämpade grunler emot hvilka någon anmärkning hittills icke förekommit och som kollegium således ägt skäl anse af Eders Kongl. Maj:t godkända, förklarades Köpenbamn smittad af kolera och öfriga hamnar af Seeland för kolera misstänkta; hvarjemte kollegium tillika vidtog en af justitiekanslersembetet uti dess ofvanberörde re