Aftonbladet – 11 september 1854, sida 2

skriften der ej var fullt tydlig: Motser du med längtan flyttningen till Bounderbys? Ja, sade Tom, i det han steg upp och sköt stolen ifrån sig; det har åtminstone den fördelen med sig att man kommer hemifrån. Det har åtminstone den fördelen med sig, att man kommer hemifrån, upprepade Louise med det förra besynnerliga uttrycket i rösten. Ja, det är sannt. Men likväl skall det bli mig svårt att lemna dig, Lou, och lemna dig här. Men som du vet, måste jag ut i verlden antingen jag vill eller ej, och det är bättre att jag kommer på ett ställe, der jag kan ha någon fördel af dit: inflytande, än till ett annat, der jag helt och hållet skulle sakna det. Duinser det väl? Ja, Tom., Svaret dröjde så länge innan det kom (ehuru det ej förrådde den minsta tvekan), att Tom gick och stödde sig mot hennes stol för att från hennes ståndpunkt betrakta elden, som så upptog hennes uppmärksamhet, och se hvilka upptäckter han kunde göra uti den. Utom det att det är eld,, sade Tom, förefaller den mig lika tråkig och betydelselös som alltig annat. Hvad ser du i den dumma elden? Väl inte en circus heller? Jag ser ingenting bestämdt i den, Tom. Men sedan jag börjat att se på den, har jag undrat hur det skall gå dig och mig i framtiden. Återigen undrat! sade Tom. Mina tankar äro så oregerliga, sade hans syster, att jag med eller mot min vilja måste undra.n Då får jag be dig, Louise, sade mrs Gradgrind, som öppnat dörren utan att de hört henne, att du för Guds skuld låter bli det, du obetänksamma flicka; eljest får jag aldrig någon ro för din far. Och du Thomas sen!