Aftonbladet – 9 september 1854, sida 3

hade någon en dag hört henne på följande sätt börja ett samtal med sin bror: Tom, jag undrar — hvarpå mr Gradgrind, som var den åhörande personen, steg fram i dagsljuset och sade: Undra aldrig Louise ! Häri låg knuten till den mekaniska konsten och hemligheten att utbilda förståndet utan att nedlåta sig till att odla känslorna och böjelserna. Undra aldrig. Afgör allting med tillhjelp af addition, subtraktion, multiplikation och division, och undra aldrig. Lemna åt mig, säger MChoakumcbild, det der lilla barnet som nyss lärt sig att gå, och jag lofvar att det aldrig skall undra öfver nåot. : Men nu gjorde händelsen att, utom den mycket stora mängd af små barn som nyss lärt sig att gå, Coketown inneslöt en hel befolkning af små barn, som i tjugo, trettio, fyratio, femtio år och derutöfver vandrat evigheten till mötes; och då det var i högsta grad oroande att se dessa jättebarn vanka omkring i ett menskligt samhälle, klöste de aderton religiösa samfunden oupphörligt hvarandras. ansigten och afsleto hvarandra håret för att öfverenskomma om de steg som borde tagas för deras förbättring — som de dock aldrig gjorde; en öfverraskande omständighet, när man tar i betraktande de till ändamålets befrämjande så lyckligt valda medlen. Men oaktadt de voro oense i alla andra både tänkbara och otänkbara (isynnerhet otänkbara) hänseenden, så voro de dock temligen ense i den punkten, att dessa olyckliga barn aldrig borde få undra. JKommitteen n:o 1 sade att de måste antaga allting på god tro. Kommiltten n:o 2, att de i allt skullelåta reglera sig af nationalekonomien. Kommitteen n:o 3 skref små blytunga böcker för deras räkning, som visade hur det goda fullvuxna barnet städse gjorde insatser i sparbanken, och huru det elaka fullvuxna barnet städse blef deporteradt. — Kommittgen n:o 4 inrättade, under sorgliga bemödanden att synas munter och underhållande (oaktadt den var mycket