Aftonbladet – 9 september 1854, sida 2

ännu vore af serdeles skiljaktiga meningar, tvekan, efter embetets förmenande, måste uppstå, huruvida anmärkning borde framställas mot sådana åtgärder, vid hvilkas verkställande en förvaltande myndighet egde sig öppet lemnadt att förfara efter eget omdöme om hvad lämpligt vore, ansåg sig dock justitiekansleren pligtig att, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga befallniog, anföra att om ock den tydning eller tillämpning af karantänsförfattningarne, som hos kommerskollegium gjort sig gällande, icke, hvad justitiekanslerserabetet äfven antoge, stode i någon bestämd strid med dessa författningars ordalydelse, syntes dock, enär samma författningar otvifveiaktigt ntginge från eller funnes grundade på den förutsättning att kolerasjukdomen vore i hög grad smittosam och att således omedelbar beröring med smitta eller för smitta misstänkta orter och derifrån ankommande personer borde i möjligaste måtio förekommas, omförmälde författningars anda och ändamäl icke hafva under Juni och Juli månader af innevarande är vunnit hos kommerskollegium behörigt afseende; till stöd för hvilket yttrande justitiekansleren äberopade följande omständigheter, nemligen att, när Petersburg och Kronstadt genom kollegii kungörelse den 15:de Nov. 1852 förklarades smittade af kolera, blef tillika förordnadt att öfrige ryska hamnar vid finska viken och Östersjon, äfvensom finska hamnarne frän ryska gränsen till och med Åbo borde anses för kolera misstänkta; hvaremot då Köpenhamn den 29:de sistlidne Juni af kollegium förklarades smittad, endast öfriga Seländska bamnar blefvo betraktade såsom för kolera misstänkta; likasom kollegium den 22:dra pä följande Juli, sedan sjukdomen jemväl utbrutit i Nyekjöbing på Falster, förklarade Nyekjöbing, samt, i anledning af skedd anmälan från vederbörande konsul, äfven Stettin för smittade af kulera, men endast ofrige hamnar å Falster samt hamnarne på Laaland jemte Swineminde misstänkta ; hvaraf justitiekansleren ville hafva funnit, att, i afseende på bestämmande af det omfång kring smittad ort, som borde anses för misstänkt; olika äsigter vid ifrågavarande tillfällen grundlagt de fattade besluten. Då emellertid kolera utbrutit i Köpenhamn, hvilken stad underhölle en ständig och obehindrad ängbåtskommunikation med Lybeck, derifrån åter svenska ångfartyg nästan dagligen afgingo; då det icke kunde vara för kommerskoliegiura obekant, att i samhällen, der handelsintresset har ett öfvervägande inflytande, annalkandet och utbrottet af kolerafarsoten i allmänhet så länge som möjligt fördoldes; då jemväl af konsul Nöltings ofvannämnde rapporter, hvarutaf, bl nd annat, visade sig, att ännu den 30:de Juni, kolerans utbrott i Köpenhamn ej var ofieielt bekantgjordt i Lybeck, nyssomförmälde förhållande tydligen kunnat skönjas; samt då så väl af den kända omständigheten, att konsul Nölting vid ett föregående tillfälle år 1850, eller kort innan kolerasjukdomen visade sig i Malmö, den 26:te Juli samma är utfärdat rent sundhbetspass för ett från Lybeck till nyssnämnde stad afgäende ängfartyg, blott nägra timmar förrän berörde sjukdom offentligen förklarades vara utbruten i Lybeck, som utaf det vid en uppmärksam granskning af ifrägavarande konsulsrapporter synbara förhällande, att Nölting i afseende på helsotillständet i Lybeck och dess grannskap aldrig omförmält anvat än hvad som blifvit bonom bekant genom mera eller mindre officiella meddelanden, uti hvilka han äfven likasom sökt ett skydd för sina uppgifter, kollegium enligt justitiekanslers embetets åsigt haft anledning att ej uteslutande trygga sig vid Nöltings uppgifter; — så föreföll det bemälde embete, som hade en sorgfällig omtanka för befordrandet af författningarnes allvarliga efterlefnad och derutinnan åsyf.ade ändamål bordt föranleda kollegium att, — om ej på samma gäng som Köpenhamn förklarades smittadt, åtminstone sedan anmäldt blifvit, att sjukdomen der antagit en sädan häftighet och jemväl vunnit en så vidsträckt utbredning, att antagligen de frän sistnämnde stad, på 16 å 19 timmar till Lybeck afgäende ängbätar skulle dit medföra smittade eller af sjukdomen angripne personer, samt att koleran äfven utbrutit i Nyekjöbing och Stettin, — då förklara Lybeck för smitta misstänkt. Så långt justitiekanslersembetet. Vi skola härnäst meddela, hvad kommerskollegium haft att emot dessa åklagaremaktens slutsatser genmäla, och bedja läsaren till dess uppskjuta sitt omdöme. ETEN