Aftonbladet – 8 september 1854, sida 3

i midten af banan, när hans dotter Josefine utförde sin stora tyrolerproduktion. Det fattades honom ingenting mer än hans piska. Sedan korgen i all tysthet blifvit packad, togo de hennes hatt, utflätade hennes oordnade hår, och satte den på henne. Derefter trängdes de omkring henne, böjde sig ned öfver henne i mycket naturliga attituder, under kyssar och omfamningar, framförde barnen att taga farväl af henne, och betedde sig allesammans som en hop varmhjertade, okonstJade, enfaldiga qvinnor. Nu, Jupe, sade mr Gradgrind. Om du fattat ditt beslut, så kom I Men hon hade ännu att taga farväl af den manliga delen af sällskapet, och hvar och en af dem skulle utbreda sina armar (ty de antogo alla en professionell attitad då de befunno sig i Slearys närhet) och ge henne en afskedskyss — med undantag endast af master Kidderminster, hvars unga natur hade en anstrykning af misantropi och som man äfven visste hade hyst äktenskapliga afsigter och nu af dessa skäl höll sig surmulet på afstånd. Mr Sleary gömdes till sist. Utbredande sina armar, fattade han hennes begge händer, i tanka att låta henne hoppa upp och ned, efter konstridarnes sätt att gratulera unga damer, när de efter en häftig ridt stiga af hästen. Men det fans ingen elasticitet i Sissy och hon stod bara framför honom och grät. Farväl, min lilla,, sade Sleary. Du tkall göra din lycka, hoppat jag, och ingen af vårt tackart folk tkall någontin falla dig betvärlig. Jag öntkar att din far icke hade tagit tin hund med tig; det är olägligt att inte ha hunden på affitjerna. Men vid närmare eftertinnande tkulle han ej tpelat utan tin berre, tå att derför kan det ocktå göra dettamma. Härpå betraktade han henne uppmärksamt med sitt stillastående öga, öfversåg sitt göll