Aftonbladet – 7 september 1854, sida 3

VY IUM, VG TM SIV VEN INGBLIR SITCUUV AT ha nägon utsigt om att med tillhjelp af sina motståndares oenighet, afundsjuka eller slöhet göra eröfringar och föranleda en omskapning af Europas karta. För att nu förebygga dylika konvulsioner, är en uppriktig och ärlig union mellan Europas stater högelisen behöflig, och lyckligtvis ha vär tids snabba kom munikationsanstalter redan bidragit så mycket att för orödra de civiliserade nationerna, att man med en viss säkerhet kan antsga, att de inom nägra är skola hälla illsammans som en man dä det gäller att försvars sjelfständighetens och civilisationens heliga sak. Relan räder öfver hela Europa en allmän förbittring mot det ryska väldet; det är pu icke endast svenskar, polackar, ungrare och turkar, som längta att sätta en gräns för det ryska väldet; äfven bland de mera aflägsna folken har med ens, och liksom genom ett rollslag vaknat en likartad önskan och sträfvan. Märkligt nog sker detta under en tidsperiod dä krigskonsten och dess förstörelsemedel vunnit en full somning hvarom man blott för ett par decennier selan icke hade nägon aning, och dä ångkraften oct en mängd mekaniska uppfinningar erbjuda Europ: en temligen säker utsigt till att i den närmaste framsiden förjaga Ryssland ur antalet af vär verldsdel sjömakter. Elektriska telegrsfer spinna redan sina ast öfver Europas flesta stater, och med blixten: hastighet spridas alla vigtiga underrättelser till dess olk; härigenom uppkommer en allt mera tilltagande likhet och öfverensstämmelse i nationernas äsigter. och närmaste följden häraf är att de småningom anst sig som bröder. Den latthet och hastighet, hvarme: nan på jerovägar och änvgbätar -förflytter sig från len ena ändan af Europa till den andra, har reda oetydligt bidragit att omintetgöra mycket af det smäsinne, den afundsjuka och de gamla agg som, till mensklighetens skada, men genom dynastiska felsteg eller enskilda intressen blifvit framkallade. De elekviska telegraferna skola nu fullborda hvad jernvägar och ångbätsfart lemnat öfrigt att utjemna. Det måste för hvarje tänkande vara i hög grad öfverraskande ati just i vår tid, då barbariet för allvar hotar den civiliserade verlden, dylika betydelsefulla uppfioningar nått sin högsta fulländning, äfvensom det icke saknar sin märklighet att just det närvarande äret är ett af de fruktbaraste som Europa någonsin upplefva och som erbjuder dess idoga befolkning tillräckligs lifsmedel för ännu ett förestående krigsår, och således beqvämligen låter oss undvara tillförseln frän de ryska hamnarne i Svarta hafvet och Östersjön, helst äfven Amerika ärligen och i enorm skala utvidgar sitt jordbruk. Oss synes det som man emellan rs derna af dessa förhällanden kan läsa en mening, skrifven af en högre hand än menniskans och de bör ej kunna dröja länge innan sädant blir klart äfven för den som eljest föga aktar uppå de stora tankar som dä och då genomströmma tiden. Till denna uppsats skola vi här knyta några få merkantila notiser, emedan sådana vanligen äro myc ket sällsynta i de diplomatiska framställniogarne, men likväl förtjena vida mera afseende än flertalet af regeringarne och byråkraterna egna derät. Om det är riktigt att det finnes frihamnar, så måste det äfven vara rätt att det finnes fria baf och fria floder; men Svarta hafvet och Donau äro icke fria och kunde när som bhe!st domineras af den sjelfherskare som icke är nöjd med besittningen af de inre sjöportarne utan utsträcker sin hand för att äf. ven bemäktiga sig de yttre. Sällan producerar Europa under något år så mycken spanmål som erfordras för dess eget behof. Visserligen har jordbruket i alla länder gjort framsteg, men befolkningen eller snarare välständet, som erfordrar större qvantiteter än förut, har ökats i en ännu högre grad än jordafkastningen. I alla folkrika länder se vi att jordbruksarbetarne talrikare än hit tills öfverflytta till stadsoch fabriksdistrikterna der de erhålla en bättre lön för sitt arbete. Vi tala här icke ensamt om England. De starkt befolkade trakterna vid Rhen, i Sachsen, Schlesien, Preussen, Österrike och Frankrike, hvarest fabrikstion af alla sla idkas i stort omfång och med vetenskaplig 1onst, lemna härpä ojäfaktiga bevis. Det ligger dock intet onaturligt i ett sådant tillstånd och vi se intet skäl hvarföre icke de exclusiva agrikulturländernpa skola förse de andra länderna med sad. Begge grenarne äro industriella, och det erfordras numera omfattande skicklighet, kapital och bildving såväl för att spinna silke och bomull som för att med största möjliga framgäng sköta jorden. Det är följaktligen klart att man i afseende å lifsmede! riktar uppmärksamheten åt de länder som med hänseende till klimat, jordmån och befolkning äro de mest passande. Amerika, Södra Rysslard och Donavländerna äro de stora marknader, från hvilka Europa skall hemta sina födoämnen under är da det ej sjel: producerar nog. De till begge Donaustränderna gränsande områden äro i ständ att producera och exportera många mil tioner qvarter spanmål af alla slag och af utmärk: qvalitet. Men utförseln mäste blifva oviss och pre kär, och Vestra Europa måste hungra eller, som år 1853 —1854, betala brödet med fördubblade priser, säiramt man tillåter att ett halft asiatiskt och barbariskt folk får orubbadt behålla flodmynningarne ) sitt våld, icke för att bereda detta folk ett större välständ. utan på det att ett beherrskande af spanmålstill gångarne i de mnordöstliga grannländerna må tillskysda sjelfberskarens kassor större penningeinkomster, hvilka dock ingalunda användas för att förbät ra folkets ställning eller uppmuntra nationalverksamheten. En hundradedel af de kostnader, som det nu på gående kriget medfört, och värdet af all den föröle!se som genom detsamma redan uppkommit, skulle ha varit mer än tillräckliga för att spränga jeroporcen vid Orsowa eller att gräfva en kanal deromkring Wien skulle dervid blifvit en sjöstad; äfveneå alla avdra betydligare städer vid Donau; ty emedan denna od har ett djup om 20 fot, så är intet till hinder ör att en högst betydliz sjöoch flodhandel kan geaom Svarta hafvet och Donau föras ända in i bjerat af Österrike. Bandeln öfver Trapezunt till Persien och genom Egypten ti:l Indien skulle inom 30 :r uppnå ett så stort omfång, att befolkningen ilänlerna kring Svarta hafvet och Donau måste betyd ligt ökas, och ett välstånd uppstä hvarom dess nuvarande invånare icke hafva någon aning. Hvad är det som lemnar den största säkerhet till aadv:kande af revolutioner? Välständ, fri industri och andel ssmt uppfyllande af alla de billiga och tidsevliga förbättringar som ett folk eger rätt awvt fordra af sin styrelse och sin legislatur. Handelns frihet och utvidning medföra alltid frihetitankar, men det är just detta som utgör föremålet för en ständig fruk)( tan bland alla egare af lifegna (slafvar), i det de anse dessa som en varuartikel, hvilken man kan sälja I : och köpa som boskap. Farhägan för upplysningen: framträngande torde i öfrigt icke litet ha bidragit till nutidens stora katastrof, hvilken dock otvifvelakvigt kommer att sluta med det godtyckliga förtryckets och den brutala aristokratiens undergång. 6 I intet land, der foiket åtnjuter enbetryggad frihet och der lagar och samhällsförhsiianden äro ordnade ln med fullt afseende på det helas trefnad, hör manta: las om kouvulsioner, ty folket inser att det är i be-lsittniog af allt hvad som förnuftigtvis kan fordra: och medgifvas. Till samma mål sträfva alla natio I er, ehuru några af desamma ännu icke äro bevanIrade i sättet för dess ernående; men sädant kan eil, lröja så särdeles länge, och för att äfven i framti) len utestänga från Ryssland smittan af denna menskighetens ouitröttliga och man kan säga dagligen tillagande strid för frihet, rått och sanning, dertill er ordras helt andra krafter än den ryska guden ha: utt bjuda öfver. Ännu råder visserligen i några delar af Europa den alska åsigt, att hvarje folk bör betrakta de nationer ned hvilka det stär i större handelsförbindelser med utucdsjuka och misstänksamma blickar, samt anse de sednares vinst som en nationalförlust för de förra. År Ja, de allraeländigsste krämareåsigter figurera stunv-y, lom som politiska grundsatser för hela staters för-; valtning; men detia kommer sig äfven nägenganp If leraf, att köpmännen och de industriidkarde klaserna ij nöogra länder äro i allmänhet till den orad