— Att mycken vidskepelse ännu i våra upplysta tider, finnes qvar här och derilandet, finner man bland annat af följande, hemtadt ur Fahlu tidning för den 31 sistl. Augusti: En ifrån Bjursås socken insänd skrifvelse, hvilken, ehuru anonym, eger alla kännemärken af att vara trovärdig, har till red:s kunskap meddelat berättelsen om en derstädes belt nyligen af nägra vidskepliga personer tillstslld, lika afskyvärd som sällsam dårskap. En person, som varit mycket sjuk, inbillades af en qväcksalvare och andra idioter, att han blifvit genom svartkonst förgjord af en man, som för den sjuke och bans anhöriga var förhatlig, samt att intet kraftigare botemedel funnes, än att skaffa blod af den förmente trollkarlen och deraf gifva åt den sjuke. För detta ändamål skall den förre blifvit narrad, 1! , mils väg, till den sednares hemvist, hvarest han genast öfverfölls af tvenne våldsverkare (af hvilka den ene lockat honom till stället och den andre var patientens fader), de der, med torra brödstycken i händerna, så länge sargade honom, till dess ett verkligt blodbad uppkom i sjukrummet, allt under hånande bifall af närvarande vidskepliga sjuksköterskor. Slutligen fick patienten intaga blod pä bröd, till ett slags lösemedel från förtrollningen. — Bland bönder på landet, heter det vidare i skrifvelsen, går en däraktig sägen, att turkarne äta kristnas kött, likväl först sedan deras offer blifvit dödade. Men att döpta turkar i Sverge af vantro uttappa och intaga lefvande medmenniskors blod, är bärvid ådagalagdt. Beklagligtvis är tron på menniskors öfvernaturliga tillgöranden ganska spridd ibland allmogen, som derföre också löper efter qvacksalvare och s. k. kloka, så snart nägot fattas. Trotigen blifver ett så groft våld icke le mnadt obeifradt., NORGE. Vi ha i dag erhållit norsk post med tidningar från Christiania af den I dennes. Den 30 Aug. öfverlemnade statsrådet Bloch till storthinget en kongl. proposition om bevillning af 8826 Spdr 16 sk. årligen till reservmanskapets exercerande. Detta är en följd af den nya lagen om allmän värnepligt, som af konungen blifvit sanktionerad den 26 Augustl. På förslag af Ueland m. fl. beslöt storthinget samma dag att under ingående budgetstermin anslå ett belopp af 1000 spår, som ställes till regeringens disposition för att användes såsom lön för en lärare i snabbskrifning och till premier för personer, som intill nästa storthing aflägga prof på nödig färdighet i denna konst och förpligta sig att mot passande arfvoden uppfatta storthingsdebatterna med snabbskrift.