Aftonbladet – 2 september 1854, sida 3

och mr Bounderby, de två gentlemännen som detta ögonblick gingo genom Coketown, begge utmärkt praktiska män, hvilka om så behöfdes kunde prestera ännu flera statistiska upplysningar, hemtade ur deras egen personliga erfarenhet och illustrerade med exempel, som de sjelfva sett och känt, af hvilka det klart visade sig — och det var i korthet sagdt det enda klara i saken — att dessa samma menniskor voro allesammans ett eländigt byke, gentlemän; att, göra hvad ni ville för dem, de ändå aldrig tackade er derför, gentlemän; att de vore ett oroligt sällskap, gentelmän; att de ej visste hvad de ville, gentlemän; att de lefde godt och köpte färskt smör och ej nöjde sig med mindre än mokkakaffe och ratade allt kött som ej var af de bästa delarne af kreaturet, och likväl vore de ständigt oförnöjda och oregerliga, Med ett ord, det var moralen af den gamla barnkammarsagan: Det var en gammal gumma, hvad tror du väl hon fick? Allt hvad hon ville hafva af bäde mat och drick. Fullt upp af mat och dricka fick hon allt till sin död. Och ändä qved den gamla alltjemt, att hon led nöd. Skulle det väl vara möjligt att det var någon likhet mellan Coketowns befolkning och de små Gradgrindarne? Ingen af oss, som är vid sina fem sinnen och känner något till tal, vill väl låta inbilla sig, att ett af de första elementerna i Coketowns arbetarbefolknings tillvaro hade i tiotal af år blifvit med afsigt u:dertryckt? Att det hos dem fanns en inbildningskraft, som fordrade att bli utbildad till en sund och kraftig tillvaro i stället för att vrida sig i konvulsiviska ryekningar? Att just i samma mån som de arbetade länge och enformigt deras åtrå efter någon fysisk hvila tilltog, — efter någon förströelse, som uppmuntrade till glädtighet och godt lynne och gaf det Inft — någon tillåten fridag, vore det