Aftonbladet – 1 september 1854, sida 2

om missbruka den till förföljelse mot enskilda per: oner och derigenom ästadkomma förargelse; men letta är icke lagens skull, och den alimänva meninen, som är en ganska opartisk jury, uvderlåter allIrig att öfver dessa uttala sin förkastelsedom., Jonas Christoffersson: Jag önskar endast, att förlaget mätte ogillas; och hoppas jag, att bondestånlet vid nästa riksdag icke antager den föreslagna örändriogen, hvilken enligt min åsigt, hvarken är pyttig eller nödvändig.n Nils Pehrsson från Sköne: Kan ingalunda godsänna utskottsmajoritetens tillgörande i frågan. De öreslagne förändringarne skulle kanhända snart nog omintetgöra det försvar, som nu innehafses af hvarje medborgare; men tal. hoppas, att ä den dag, på hvilken frägan kommer till afgörande, svenska folket, eller, rättare sagdt, dess ombud, nog skall veta utt bevara cn af sina dyrbaraste rättigheter; och tillkännagifver att han instämmer uti hr Björks reservation. Hultman anser tryckfriketen vara den dyrbaraste juvel svenska folket eger uti dess grundlagar. — He ir den, som vill krossa densamma? Jo, allenast reaktionens härförare, hvilka sä begå sig, att de frukta för sitt handlingssätt och dess läggande i dagen. — Men tal. liknar denna tryckfrihetens lag — stället för att utstrykas — vid ett ädelt träd uti ena alle: dä det tuktas, frodas det så mycket bättre, till prydnad för dess egare; så hoppas han det gär äfven med vär tryckfrihet vid nästa riksmöte, och nedlägger sin protest emot ett sädant systen., som nu söker att göra sig gällande., Förre talmavnen Nils Pehrsson: Jag har icke för afsigt att förorda detta förslag till antagande, men jag förkastar detsamma, hvarken derföre, att jag anser dess syftemål vara att utur grundlagarne utesluta tryckfriheten, — ty sädant motsäges af utskottets tillstyrkan i 86:te 6:n — och ieke heller derföre, att jag finner dess antagande särdeles vådligt, ty jag föreställer mig, att hos 3:ne ständ alltid skall finnas så mycken sjelfständighet, att den utgör ett säkert vära för bibehållande af en: rättighet, som alltid mäste vara dyrbar för svenska folket; utan jag förkastar förslaget, emedan jag icke anser rädligt att från grundlagen utesluta de allmänna bestämmelser, sem ou förefipnas i tryckfribetsföroruningen, samt emedan jug anser förslaget icke vara hvarken behöfligt eller nyttigt. Ingen lärer kunna förneka, att tryckfriheten blifvit missbrukad på det sätt, att rättskänslan och sanningen blifvit s-rade, samt att ensidigheten mängen gång uppenbarat sig, såsom exempel hvarpå mig torde tillätas åberopa en del uppgifter öfver de i detta stånd bafda förbandlingar. Tryckfriheten och yttranderätten missbrukas, och det är således nödigt att vidtaga åtgärder för afböjande af likar:ade oskick. Jag hoppas derföre, att ledamöterna af konstitutionsutskottet, hvilka ganska väl iosett bebofvet af en förändring i vår tryckfrihetsförordning, skola anse sig skyldige att utarbeta ett annat, lämpligt ändringsförslag. Jag drager icke beller i betänkande att uppmana konstitutionsutskottets ledamöter af detta stånd att söka åstadkomma ett förslag till ändring, hvarigenom missbruken kunna förekommas.