Aftonbladet – 30 augusti 1854, sida 3

sin skola till ett mönster, — alldeles som de unga Gradgrindarne allesammans voro mönster. Det fanns fem unga Gradgrindar, och de voro mönster hvar enda en. De hade från sina spädaste år blifvit informerade och dresserade som små kaninungar, Nästan genast de kunde spraga, hade man lärt dem springa till skolrummet, Det första föremål de kunde erinra sig var en stor svart tafla och ett hoptorkadt troll, som ritade hvita spöklika figurer derpå, Vare härmed ej sagdt att de till namn cller egenskap visste något om troll. Fakta förbjude det! Jag begagnar mig endast af ordet för att beteckna ett vidunder med himlen allena vet huru många hufvuden inpraktiserade i ett enda, som håller barndomen fången å lexläsningens förtrollande slott, och släpar den vid håret in i mörka, statistiska hålor. Ingen liten Gradgrind hade någonsin sett ett ansigte i månen; han hade varit uppe i månen och undersökt den, innan han ännu kunde tala tydligt. Ingen liten Gradgrind hade någonsin lärt sig den enfaldiga visan: Tindra, tindra, lilla stjerna; hur jag undrar hvad du är! Han hade aldrig undrat öfver ämnet, då han redan vid fem års ålder dissekerat Stora Björnen som en professor Owen, och kört Carlavagnen som konduktören på ett lokomotiv. Ingen liten Gradgrind hade någonsin, då han såg en ko på fältet, blifvit erinrad om den ryktbara kon med de refflade hornen som stångade hunden som bot katten som dödade råttan som åt upp mal. tet, eller om den ännu märkvärdigare kon som uppslukade Tom Thumb; han hade aldrig hört talas om dessa celebriteter och hade sig om en ko endast bekant att hon var ett gräsätande, idislande djur med fyra fötter och flera magar. (Forts.)