Aftonbladet – 29 augusti 1854, sida 3

dentlig och verksam sysselsättning för 300 till 4 kronoarbetskarlar, hvilka under 6 mänader icke gerr kunna lemnaz i kerligen icke aflöper uta betydliga årliga så kan man med skäl frä a slutligen gör någon verklig vinst der s fästningsbyggnads någorlunda än damätsenliga fortgång inskränkes och förlamas, fö alt på fångvårdsanslaget skapa tillgångar till kostna derna för den vid fästningsbyggnaden ledigblifna ar betstruppens sysselsättoing på något annat sätt? oci om det ej vore med förnuftig beräkning samt foster landets anseende och nytta mera öfverensstämmand att till fästningsbyggnaden bevilja det af Kongl. Maj: äskade högre anslaget, hvarigenom icke allenast full. bordandet inom rimlig tid blir möjligt, utan äfver sådane, ofvan anförde, olägenheter och deraf föran ledde opäräknade kostnader undvikas. — (Insändt.) Då en berättelse influtit i Aftonbladet n:o 192 om hvad som tilldrog sig efter afslutandet af Skaraborgs läns hashällningssällskaps sednaste sammankomst i Lidköping den 7 dennes, anhåller jag att i samma tidning få frambära en gärd af min varma tacksamhet för den utmärkelse som vid bemälte tillfälle blifvit mig bevisad, hvilken, liksom hvarje medborgerlig belöning, måste vara mig på det högsta. dyrbar, och ber jag derföre få meddela en sammähfattning af de ord jag vid tillfället yttrade: Det torde icke förundra att jag alldeles saknar ord att såsom jag borde tacka för den såväl högst utmärkta som för mig öfverraskande gåfva, med hvilken det sjette allmänna landtbruksmötet täckts hedra mig, ena utmärkelse som jag måste så mycket högre värdera, då den utgått ifrån så upplyste landtbrukare och män, nitälskande för värt jordbruks och våra nä ringars framsteg, som de hvilka vid detta landtbruksmöte voro församlade. Min. förbindelse ökas då de: blifvit mig på ett så smickrande sätt tilldelad, med den förekommande men oförtjenta godhet, som mine herrar i dag täckts visa mig. I sanning måste jag betrakta det såsom en glädjande företeelse hos vår tid, att man ej kan undgå att härvid iförsta rummet göra sig den frågan, hvarföre skulle ett sådant vedermäle tillfalla mig, när så många andra med stor framgång arbetat för vår landtbruksindustris utveckling? Pätagligen är det ingalanda någon förtjenstaf mina ringa bemödanden som kunnat föranleda härtill, utan är det en nutidens princip som gjort sig gällande, den nemligen att fram kalla och hylla sådana personers bemödanden, hvilks söka att med ifver arbeta för svenska jordbrukets framsteg och för undanrödjandet af hindren för dess utveckling, ehvar än dessa må yppas. Glädjande är det att en sädan princip numera uttalar sig inom sam hället, såsom ett bevis på en alltmera tilltagande alimän anda, särdeles då man ihågkommer att verksamheten af så högst förtjente män som en Macklean, en Stjernsvärd m. fl. alldeles förbisägs af deras sam tid. Det är säledes den sig lyckligen utvecklande tidsandan som jag har att tacka för denna utmärkelse, då man afsett dess offentliga uttalande äfven vid landtbruksmötet inom denna ort, utan att fästa sig vid den för ringa förtjensten hos den som nu skulle blifva föremål för dess tillämpning. Vänska pens öfverseende, hvarmed jag sålunda blifvit omfattad, framkallar så mycket mera min ticksamhet. Litet har jag, mine herrar, kunnat hinna att ut rätta; dock har det under min lefnad yppats månget ytterligare bevis på huru lifvets svåraste skiften oftast äro de, hvilka bereda den största framtida tillfredställelse, då de uppmana oss till allvarligt sträfvande i gagnande syften, under allvarlig bön till den, ifrån hvilken endast välsignelsen kommer. Jag beder, mine herrar, att få försäkra om min i nerliga tacksamhet för den utmärke!se och den godhet ni täckts visa mig, och anhäller att ni täcktes tolka den för de talrika här frånvarande, hvilka dertill så frikostigt bidragit. Särskillt ber jag att få yttra äfven min lifliga förbindelse för den kommitte, som benäget åtagit sig det besvärliga uppdraget att med ospard möda bringa deras önskan i verkställighet, och jag slutar min tacksägelse till eder, mine herrar, med uttalandet af den allmänna önskan, att våra framsteg snart må hvila på den enda säkra grun den, en friare verksamhet för den enskilda omtankan, lifvad och understödd af en ädel allmän anda.n Edward Nonnen.