Aftonbladet – 28 augusti 1854, sida 3

VV MA OS MA AA AR RAJ AD NE framhålla faran i dess rätta dager och dymedelst ädagalägga a!t ett steg, uttaget på den bana, utskottet nu utstakat, skulle leda oss till kanten af brådjupet och förderfvet. I min ringa mån har jag inom utskottet sökt bekämpa de skäl, som pluraliteten anfört, för gillande af den nådiga propositionen i ämnet. Att mitt och liktänkåndes sträfvande misslyckats, hafva vi, som hvar och en vet, att tillskrifva den förseglade sedeln, ock hade denna ej afgjort ut; gängen af ärendet till våra motständares fördel, skulle man fått se ett annat resultat, än det nu framlagda. Man har inom utskottet mycket ordat derom, att för pressens missbruk skulle man hafva svårt att utkräfva ansvar. Detta tror jag dock icke. Det har alltid inträffat, att den brottslige blifvit fälld, då den tryckfrihetslag, vi ega, nögorlunda strängt handhafts. Vi hafva ju färska exempel på, att man blifvit dömd till 1000 rdrs böter, eller att sitta inom lås och bom för begående af dylikt missbruk. Jag befarar att de maktegande sjelfve gynnat skandalpressens uppkomst, just derigenom att de hyst farhåga för den. Detta är dock en falsk fruktan, ty hvar och en hederlig karl fäster sig icke vid hvad denna press säger, och den föraktas af folket i allmänhet. Dessutom om juryn fullgör sin pligt, sä blifver den icke onäpst. Endast de, hvilkas handlingar ej tåia vid ljuset, behöfra frukta för tryckfriheten. Den tillfälligheten, att utskottet tillstyrkt antagande af det nädiga förslaget, att hvila till nästa riksdag, och att tvenne stånd troligen härutinnan förena sig med utskottet, innebär en varning för oss, att med ärendet förfara försigtigt. Om icke den nådiga propositionen tillkommit, så är det allt för troligt, att utskottet företagit till behandlipg de flere förslag till verkliga förbättringar uti tryckfribetsförordningen, som inom utskottet förefunnits till behandling, men dessa hafva nu blifvit lagda tillhandliogarne, hvarigenom alla partiella förändringar och förbättringar i förordningen blifvit undanskjutna till en kommande tid, och skandslpressen kan ännu en tid fortfarande och obehindradt existera. Skulle emellertid denna press, af en eller aunzn orsak, hyllas och gynnas af några maktegande individer i samhället, så betyder detta dock mindre, ty i samma mån skall allmänna opinionen uppresa sig emot densamma, Ibland de hufvudsakliga felen, som man kan hafva att anmärka emot den nädiga propositionen är det, att något förslag icke är densamma bifogadt, utvisande de ändringar, man åsyftar att vidtaga med tryckfrihetsförordningen , sedan man väl hunnit att få den lösryckt från grundlagarne. Man har icke någon aning om, huru man ämnar söka få den blifvande juryn tillsatt, om detta skall ske genom auktoriteterna, såsom i Frankrike, der prefekterne tillsätta den, hvarigenom regeringen ock har den uti sin hand, eller på annat sätt. Jag kan för ingen del gilla, att folkets lagliga rätt att bedöma pressens alster på nägot sätt inskränkes. Väl är det sannt, att ändringar, som sagdt är, kunna vara af nöden; men man bör veta af hurudan beskaffenhet dessa ändringar skola blifva, och omöjligen kan nägot ständ under nästinstundande riksdag antaga detta förslag, då man saknar en sådan kännedom. Lyckligtvis behöfver man ej frukta att vårt stånd kommer att göra sig skyldigt till det aldraminst sagdt grofva felet att bortlemsna det enda skydd man eger emot lidande och förtryck, och jag kan icke underlåta att nu uttrycka min åsigt, som är den, att förslaget, sådant det är beskaffadt, är oriktigt till sitt syfte, till intet båtande, samt högst skadligt för hela nationen.n Många instämde. Anders Andersson från Skaraborgs län: Visserligen har jag deltagi. uti konstitutionsutskottets förhandiingar, ehuru jag icke reserverat mig emot utskottets i nu föredragna memorial gjorda tillstyrkan, men detta likväl af det giltiga skäl, att jag vid ärendets afgörande var på besök i hemorten med ståndets ti.lätelse. Då mitt namn således icke är upptaget bland reservanternes, anser jag mig böra tillkännagifva, det jag icke kan gilla den af utskottets pluralitet uttalade mening. Gerna skulle jag, i likhet med Bengt Gudmundsson, vilja ingä på att memorialet återremitterades till utskottet, med utiryckande sf en gemensam tanka i ämnet från ståndets sida; men då vi icke vinna något dermed, så yrkar jag att det må läggas på bordet för att hvila, sedan vi öfver detsamma uttalat värt ogillande. Nils Svensson frön Skäne: För hvarje sann fosterlandsvän har denna riksdag varit föga tillfred.stallande. Regeringen har framkommit med den ena propositionen efter den andra, men dessa hafva tyvärr varit af sådan beskaffenhet, att de icke ingifvit förtroende emellan regering och ett folk, som aliraminst med maktspråk vill styras. Konstitutionsutskottet har med en rösts pluralitet, eller till följd af den förseglade sedeln, gillat den af Kongl. Maj:t i denna fråga framställda proposition. Nu gällande tryckfrihetsförordning, om den ock tillkommit i gryningen af det nya statsskicket, har dock varit så klar, att den ej kunnat fördunklas af den ljusaste dager, men om det lyckas att utesluta den från grundlagarnes antal, skall förhållandet blifva annorlunda. Tryckfriheten anses af mänga säsom vädlig, men jag tror den icke vara vädlig eller misshaglig för någon annan än den, som icke vill höra sanningen. Den kan väl understundom missbrukas, men med de lagbestämmelser, af hvilka den nu är omgärdad, kan missbruket icke blifva sä stort. Jag har velat yttra det:a, pä det att kommande Rikets Ständer måtte se min äsigtisaken och, oaktadt jag helst velat afslå det ifrågavarande memorialet och lägga det till handlingarne, torde annan utväg nu icke finnas, än att läta det hvila till nästa riksdag.n Nils Andersson från Skåne: Jag kan ej undertrycka den tankan, att om ock regeringen, genom sin proposition till Rikets Ständer, på ett särdeles obetänksamt sätt sökt att upphäfva tryckfrihetslagens sä högst nödvändiga egenskap af grundlag, och af det temligen utbredda missnöjet med tryckpressens missbruk låtit förleda sig att tro, det Rikets Ständer skulle kunna tillåta sig att återlemna folkets dyrbaraste frihet, yttranderätten, till godtyckliga, föränderliga stadganden, så stär det dock fast, att några förbättringar i tryckfrihetsförordningen äro af stort behof päkallade. Då nu regeringen sjelf erkänt detta förhållande, synes mig konstitutionsutskottet igke hafva hafva handJat nog välbetänkt, då det ej begagnat detta erkännande på annat sätt, än att tillstyrka en grundlagsförändring, hvilken aldrig kommer att af svenska folkets valda representanter antagas. Det är nemligen otänkbart, att nationen i den belägenhet hvari den sig ännu befinner, med en sä ofullständig nationalrepresentation, som den närvarande; meden så skenbar rådgifvareansvarighet, att ministrarne kunna försöka att släpa sig fram i, makten, emot begge de folkvalda ståndens högtidliga och med så goda skäl beledsagade yrkande på deras aflägsnande frän ledningen af folkets angelägenheter; med embetsmyndigheter, som i förtröstan på sin oantastlighet, såvida ej regeringen tillåter deras ätalande för kränkning af personlig frihet och rätt, ofta tillåta sig svara afsteg från stadgad lag och gällande författningar; med ett skatteväsende och ett lönesätt för presterskapet, största delen af krigsmakten och en del ctvile embetsoch tjenstemän, hvilket innebär anledningar till ständiga stridigheter om rättigheter och skyldigheter, hvilkas slitande icke en gång är lemnadt ät sjelfständiga domare, utan till den vanliga praktiska utredningen och behandlingen af i missbruken intresserade embetsverk; med ett domstolsväsende som, i följd af sjelfva lagarnes förbistrade och invecklade skick, icke en säng kan lugna folkets misstankar att rättvisan icke väl handhafves; med hushållningsoch polisordningar, som lemna rum åt stort godtycke, sä väl i afseende på enskild förvärfsfrihet och företagsamhet, seende på enskild förvärfsfrihet och företagsamhet, som i afseende på personlig säkerhet och eganderätt; — med allt detta och mera, som gör folkets belägenhet i så många afseenden osäker, otreflig och underkastad nägra få mäktigare och inflytelserikare folkklassers välbehag — huru vill man väl, attfolket skall afstå den enda friheten, det enda medel, som mängden af nationen eger att framhålla orättvisa, agöfverträdelser och missbruk för allmänna uppmörksamheten, då regering, domstolar, embetsmyndigheter och offentliga personer icke behjerta, hindra eller