Aftonbladet – 28 augusti 1854, sida 3

— a Tryckfrihetsfrågan i Bondeståndet. (Forts. frän lördagsbl.) Bengt Gudmundsson fortfor: Men dä jag sålunda afstär från att ensam beifra formens iakttagande, må detta icke anses säsom ett bevis på nägot minskadt nit för tryckfrihetslagens fortfarande grundlagsenliga helgd, under en fortgående utveckling och förbättring. Tvärtom är det med bekymmer jag sett, huru den kongl. propositionen genom sin öfverdrift mäste tillintetgöra hoppet om en i uppriktig afsigt för folkets väl, för sann upplysning och friket, snart beredd förbättring af nägra utaf denna lags brister. Nu måste jag högeligen ogilla den nådiga propositioner. Icke gagnar man konungen, icke befästar man tronen genom dylika förslag att rubba landets grundlag och rycka undan det stöd för yttranderätten, som iryckfrihetsförordningens grundlagsnatur gifver! Der otilifredsställande belägenhet, hvari svenska folket be klagligen ännu befinner sig, uti hvad som angär dess politiska fribet samt dess personliga rättigheter, i följd af en söndrad ständsrepresentation, ett föräldradi lagväsende, en förbistring i ekonomiska och ordningsstadgar, ett alltför utsträckt och icke under tillräckligt laglig ansvarighet stäldt embetsmannavälde, ett svårt betungande och inveckladt beskattningsväsende samt indelningsverk, hvilket lätt försätter folket i ständiga obehagliga tvister med statens embets och tjenstemän ifrän de högre platserna ända ned till länsmannen, ryttaren och soldaten; denna belägenhet gifver äfven ät de eljest mindre vigtiga delar af värs lagstadganden och framförallt ät dem, som angä tryckfriheten, en större betydelse än hvad de egai länder, der allt är till folkets tillfredsställelse bättre ordnadt, bestämdt och iakttaget. Vi se snart sagdt dagliger hurna ringa de garantier, hvilka den välmenande och onekligen i så många afseenden dyrbara 16 regeringsformen äsyftar att lemna den enskilde medborgeren, förmå att skydda hans rätt och bästa, i följd deraf, att civil-, kriminalsamt kyrkooch krigs-la garne, samt författningarne rörande allmänna hushåll ningen och ordningen, alldeles icke blifvit ombildade i enlighet med grundlagens ädla syften, ehuru mar icke desto mindre gjort försök att till civillag förvandla den grundlag, som innefattas i vär nu gällande tryckfribetsförordning. Eller vill man väl påstå, att den grundlags-S:ns vackra ord lyckats att ät fosterlandet bevara rätt och sanning, hindra vrängvisa och orätt, skydda personlig frihet och välfärd, betrygga husoch hemfriden, vistelsefribeten, samvetsfriheten, o. s. v.? Jag vädjar till en hvar i detta stånd, om han kan läggs handen på bjertat och bedyra, att dessa ord skydda Sveriges allmoge och arbetsklassen emot tryckande, orättvist fördelade bördor, väldsaim och. orättvis be handling och i mänga fall utan att de brutit mot lag och rätt? Ännu under det tryckfribetslagen har grundlagshelgå har man en gång (1812) seti der väldförd för maktens ögonblickliga och säkert endast inbillade intresse. Hvad skulle väl några löften i en eller annan grundlags-S betyda, dä sjelfva de stadgar, som skola tillämpas, berodde af t. ex. tre ständs rätt att undertvinga det fjerde ständets mening om folkets rätt och bästa? . Vi se huru t. ex. den jordbrukande och arbetsklassens fördelar nu behandlas i flera vigtiga frågor, som stä i nära samband med konungamaktens i 16 regeringsformen älagda pligter. Hvad skulle 86 :s omskrufvade ord då allena gifva för säkerhet för folkets yttranderätt och tryckfriheten? Nej, det är omöjligt för bondeståndet att lemna dessa till pris ät de tre ståndens ensamma beslutanderätt och maktfullkomlighet. Deras syften, deras fördelar äro icke alltid för folkets allmänna bästa, utan betingade af ensidiga äsigter och intressen. Svenska folket hyser förtroende till sina konungar, och det hoppas mycket af den ätt, som ärft den erinran: att folkets kärlek är regentens dyrbaraste belöning; men det kan ej bortskänka sina efterkommandes heligaste rättigheter, och dess regering mäste besinna, att det är ej genom fordringarne pi dylika eftergifter, som belöningen af folkets kärlek vinnes! Matts Pehrsson: Att tryckfrihetsförordningen behöft skärpta lagbestämmelser lider intet tvifvel, då man mäste medgifva att missbruk af ganska vådiig art bedrifvas i fråga om tryckfriheten; men derför får man icke komma till den absurda äsigtea, att sjelfva förordningen skall utgå från grundlagarnes antal, helst dezna utgör ett skydd för allt hvad nyttigt och godt är. Jag hade icke velat att folket skolat under nuvarande svära förhällanden få emottaga frän regeringen en sådan grundstöt, som, efter mitt sätt att se saken, hotar den allmänna säkerheten. Hade man velat iaktiaga folkets saunskyldiga nytta, så hade man framkommit med förslag om förändring i tryckfrihetsförordningen i annan form. Det är ledsamt att det icke tillåtits oss att, innan konstitutions utskottets. behandling af ärendet, uttala vår opinion, i hvilket fall de 12 ledamöter inom utskottet, som orsakat förslagets hyilande, innan de vågat nägot sädant, förmodligen bättre betänkt sig, ty frågan är af den stora vigt, att hela nationen fäster sin uppmärk