Aftonbladet – 26 augusti 1854, sida 2

fade, hvilka sannolikt icke inträffa vid mer in ett tillfälle. Åländningarne skola nog ha reda på isens beskaffenhet lika väl som de ryska spionerna. De allierade lära säkerligen icke låta öfverraska sig. Det är många sanuolikheter mot en för att väderleken ej blir nog gynnsam för att ens kunna begynna en expedition; och ännu mera osannolikt är det att de åländska hamnarne , sunden och vikarne ej skola hålla sig så öppna att man, med den arbetsstyrka som nnnes att tillgå, af dem skulle kunna bilda riktiga fästningsgrafvar. Våra raska bussar skulle med nöje hålla en graf öppen, med yxa, såg eller till och med krut — antingen fienden d-r på andra sidan vore vargar eller yngel af den stora ryska björnen. De skola uttänka infernaliska maskiner till isens sönderstötande. En isförskansning eller en graf i isen kunde verkställas med långt mindre besvär och uppoffring af menniskolif än det ispalats en föregående czar lät uppbygga eller den byggnad, Nicolaus pådref med sådan otålighet under den förfärligaste hetta, att arbetarne nedföllo från ställningarne och dogo den ena efter den indra af hjernfeber. Svårare saker ha både fransmän och engelsmän under fredstid uträttat, än att hålla åländska öarne besatta under en vinter mot en modlös fiende. Skulle det bli nödvändigt att behålla dem, nog kan det ske.n —